Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vij ingin, som är from, ok söke folies-lagh
Mäd värdens afskraap, om tbe man som värk behagh
Sigh til all lust, odygd ok öfverdådigheeter
Väl skikka; slijkt folk är, b var effter hvar man leter.
O, galne tokeri! En from är intet värd
Vidb thenna värdens-tidh, som i all flärd nthlärd.
Olykkan — som til sios ok lands en pilgrim bänder,
Ey eenfålt, utan så at booptaals all’ i sänder
Kringvärfva tben, som långt kring vida värden fahr —
Är kunnog nogh för them, som något vandrat haer; ’
Storm, ijlning, sand ok reff, siövirflar, steen-klipp-banker
Afskära mången gång förbopningens plikt-anker;
Then vill-vall*hvälvand siö försänker ,tidt i kvaff
Et skepp, at folket får i hast en dubbel graff.
På iorden är ok tben, som reser uti fara
För grimm’ ok vilde diuur, ok för mång olyks-snara
Aff ogudaktigt folk, som lagh-lös omkring går
I buskar, skog ok mark, at giöra ban’ ok sår.
Vij hafva, som bvar veet, bvart ögneblek at kempa
kläd världen ok vårt kiött, tben ondes skått at dempa,
Som söker natt ok dagb oss i vår vand rings-färd
At föra från vår väg igenom svijk ok flärd.
Men bvart förvillar sigh min penna mäd alt thetta,
Tber iagb var villiat först eer rätti ig at beretta,
Hvad fabra thenna man, som på er sörie-båbr
Affsomnat i ett buus aff fyra bräder ståhr,
I thenna värden hafft. Han var aff ringsta stånde,
Dok aff rätt ährlig slekt, fast faer hans var en bonde,
Han våga sigh lijkväl i vida värden utb,
Satt ey, som bvettbröds barn nu giöra, innan knutb
På biörne-fellen fast ok mogne äplen steker,
Eli ells på fåhnars vijs mäd gökkel-dokkor leeker,
En bampus eller en pankaka ok mors grijss,
Som uti askan röör vidb moer sins köke-spijs.
Han hafver så långt reest, at mången måst förundra,
Ok neplig någon giör, ey en bland många hundra,
Ja tusend, dy all först besåg ban Dannemark,
Besågh hvarendast ort, som handelrijk ell stark.
Seen drog han thäden åth siufalte Nederlanden,
Som sammanfäst utaff natur ok vänskaps-banden,
Västfrijs-Groeninger-Holl-Zee-Utrekt Gelderland,
Iempt Öfveryssel, them Neptonus mäd sio hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
