Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seen han allt binder hadd for sigh uhr vegen röit,
Som värdslig*säl at blij alt bår til bad förd röit,
Måst han, seen som ban mitt på äre-stegan oppe,
Ok vägen yppen 8tog, tilbaka sätta loppe
Ok efter tbit behagb alldeles stå tberaf
Ok slinta mäd ett fall uti en mörkan graf?
Ab, sorge-fall för oss! ab, ^Jonathan! ah, broder,
Som älskade jemlijkt! ah, bittre tåre-floder,
Hvi blinden I vår syn? Dok väl! seen ingen sijr
Tigh, makelösa vän, är vij till frids, I blijr
Uti ett stadigt lop. Dy bvar kan någen finna
Tbin lijbe, besta vänn? Ah, aldrig kan man hinna
Tben lykkan, vij en gång bae bafft, dy ingen är,
Som oss så trogen ok then oss så såt ok kiär;
Dy venner bittas nogh — men munn- ok Ögne-vånner,
Som oss, lijk världens seed är, intet längre kenner,
Än medan pungen full ok tunnan inte tom,
När tbe slåå feelt, see tbe sigh om en an vän om.
Flyt, bittra sorge-vått, som bleknar rosen-kinner,
I thet at thet på theras lillie-fält neer rinner,
Flyt, salta tåre-flodh, dryp, ögons sorge-dagg,
Neer dugga perlelijkt, tee biertas siäla-agg,
Besukka du, mit bröst, tben tigh i bröste burit,
Blödh, hierta, för tbens dödb, som tu troo vänskap svurit,
Beklaga tben, min mun, åtb tben du vänligt logh,
Säg: Jemmer, iemmer! ab, ab, at berr Wibbling dog!
Men sij, (saa strax tber på Melpomene) bvar öde
Framträder, giif gran akt, hvad om tben salig döde
Tbet samma säya lär; iagh sågb dok ey tbes hamn,
För dy at öde ey är annat en ett namn.
Lell hörde iag en röst, som således högt ropa:
I 8vage mennskie-barn, gien gran akt all i hopa
Uppå min’ ord ok tal! I klagen öfver migh,
Men snarast öfver Gud, I villen bijskeligb,
Dy alt, hvad som Gudh vill, är öde för eer alla,
Aff tbet så reser en, then andra måste falla,
Män acb, et saligt fall, igenom tbet vij stå,
Dy döden är en väg, tben I til lifve gå!
Hvi kvelier I eer då, när som en bärs til iorden,
Aff then I alla kom? Är tben ey åter vorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
