Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hoo8 Robert Hook kan sij. Hvad, skal iagh tidh förhala,
Om luft-iord-vattne-fääs förgängligheet at tala,
Tbet hvar ok en sialff veet? Fast mången långt lijfif gier
At biorten, kråkan, phænix, hvem veet ey bvad skeer?
The dö o. Gräss, blomster, trän på marken ok i skogen
Sijs daglig vissna bort, forn lukt ok frukt blijr mogen:
Hvad lifver, måste döö, alt falla, hvad som ståår,
Hvad en gång bær begynt, sin ändlig ända nåår.
O, o, o, usle värld! o, arme menske-kynne!
Hvad pokkar thu då på? Hvi vill tbit stålta sinne,
Mäd sijnde ögon blindt, ey merka bvem tbu äst?
Thu synes världens värd ok är leli blott en giäst.
Men iemmer! at så brått all’8 öde, döden, skillier
Från världen liufste roos- ok aldra renste lillier,
Me’n som bränn-nesslan groor ok ymnigt vexer fram,
Dygd-rottren ods, odygd står grönskand på sin stam.
Sij, (iämmer, iåmmer!) sij, tbn som vidh helsan trygger,
Sij thenna skonbeets roos, som här på båren ligger,
Sij rena lillian, sij, afif kyskbeet utan flåkk!
Betänk, o menskebarn ok usle maske-säkk,
All värdens obestånd, bar skiött thit lijfif försvinner
Ok, forn tbu vilt ok veet, sit måbi ok metan hinner!
När gröna trät fäls kall, hvad vill vidb torra blij?
Tben som all tryggast är, är säker — intet frij.
Om dygden, som uti tben ädla kroppen bodde,
Om purpar-ro8er, som på lillie-kinnren grodde,
Om bvad en menniskia värdslig fulkommen giör,
Moot döden hiälpt’, böfds ey at klaga: Ah, b vi doör
Tben ingen dödh var värd? Knapt var ännn uthbrunnin
Tben fakla, Hy men tändt, ok tbu är bort försvunnin,
Ok satt thin snelle flykt, tbit öfver-sälle lop,
Mäd oförvandlat syn, lijk örnen, himmel op,
Hvar som tbit rätta boo ok stelle fins. Hvem gråter
Ey öfver thet at oss dygd-siälen så förlåter?
Lucretia döör bort, Xantippe lifver kvaar,
Hvad ond är varar, gott förgår iörn tbet rätt vaar.
Men säll, ok treefold sall, tben så snart vägen hinner,
Som löpas böörl Säll tben, aom, uär ban tappar, vinner!
Har salig är dåg tben, som snart från olyks-stridh
Sigh skynder till sit hemm, bvar utan ofridh fridh!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
