Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thu sijret ju bvar dagh, bur alt sin ända nar,
At genom tidhen tidh sit måhi ok lyktan fåår.
Iagh vill ey fåhnars veet ok falska spådom vaija,
Som, utom alt forstand, ey bara troo, men såija,
At himlen siunker neer ok lutar til sit fali,
Naturen svagas utb. Sij, (roopa tbe i gall)
Sij skyn, sij iord, sij sion utbkråftad, maktlös kvider,
Ey ar tbe som tbe vor i ubrmins-gamle tidher.
Iagh troor, at mången og mäd mullvads ögon sijr,
At världens gyllne bloss skymt-stråland mörkre blijr.
Iagh kan ey uti sorg än lee åt slijke griller:
Hijt, fierr-glaas åth slijkt folk, bijt, Qalilei briller,
At sij bur landet är, (o tidh, o last-full dygd!)
Tbet theras klok-lijkt vett i hvar gång-stierna bygt
Dok hvart utb gåår iagh? Ingh kan siälfver inte neka,
A t al ting på siu viss, oss oviss, ända peka.
Hvart åbr, bvar månad, dagb, bvar timma, ögneblek,
Ok hvad som mindre fins, nåår til sin dödh et strek
Osynligt, fast man ey rätt ögneskijnlig känner,
At Pblegon nu mehr trött diuur-kressen genom renner
Ån uthi Adams tidb: än bär vår iord, som gödd;
Skyn är then boon var förr; ey blifver siön uthödd,
Så länge världen värld. Dok kan vårt vett ey räkka
Så långt, dy våre åbr sigb inte så långt sträkka,
At ögone thet sij, hvad som förståndet sijr;
Lel) vete vij at alt, hvad något, inte blijr.
Blijr ikke bly til nicht ok bly-hvijt, tenn til aska?
Rost äter iern ok ståhl, som kallas Mars then raska.
Kan ikke tartar gull förvända uti röök?
Hvar koppar ligger, finns tbes gröna tber? Ey söök.
Hur mången haer Mercur i konsten öfvervunnit,
Som tänkt at böija fast hans kvickheet? Men försvunnit
Är theras mynt ok han, dy theras rijka hopp,
Lijk vingfota Mercur, i korsteen fiöge opp.
Aff silfver blifver falsk lazur, som andra kalla
Ultramarin-blå färg. Hvem vill oprekna alla
Tbe ting, som manna lijfv ey synligt märka kan,
När the döö? Lijf-lös ting haer lengre lijf än han.
Hvem skulle kunna troo, bvem torde väll thet skrifva,
At maskar steen ok glaas (til tbes the mullgruus blifva)
Opäta, om ey än på tbenna, thenna dagb
Tben lifver, som thet sijt, ok hvar, som haer behag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
