Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At tbe sin moder tapt, men frendren ok blodh-slåkt
Begråta släkten sin, aff sorg blijr hiertat brakt
H008 them, Som oskyld var, bekende, gran« ok venner,
Som baa en vän bort mist, thess lijke the knapt kenner,
Bä bog så väll som lågb, bå vettig, konstig, rijk
Besukka hvad the mist mådb tbetta salle lijk.
Hvad dygdigt lärde dygd utaff thenue matrona;
Hvart kvelies utafif sorg, at döden intet skoua
En så fnlkommen krop, som al la dygders bnns,
Ok jaga siälen uth, all dygders klara lins.
Men aldra aldramäst så falles beta tårar
Aff armt ok fattigt folck, them döden bårdligst sårar
Igenom tbetta fall: boon tbem för moder var
Ok skiötte mildelig, all sorg ok omsorg baar
Om thares usselheet; tbe veet’ ey nogh at prijsa,
Hor gijfmild boon altijdh them födde, giödd* ok spijsa,
Når hungers plåga kom: boon klädde then oklädd,
För olyckan var ey nti olykkan rädd.
Then som olyklig var ok satt i band ok hekte,
Them hoon betedde godt, sin bielprijk arm hoon strekte
Til then, som på sin säng lågh siuk aff alskiöns soot,
För allom vijste hoon godh hielp, godh tröst ok boot:
Hvarfore the og no medh suck ok tårar klaga,
Beklaga hennes dödh, så offta theras maga
Sin affraa kreffver. Ah, (så talar theras nödh)
Ah, at vår hielp ok tröst, ab, at vår moor är dödh!
Hvem vill (o iemmer!) ah, hvem vill oss nu mehr hielpa
I tbenne arge tijdh, tber alla veia stielpa
Then, som aff fattigdom ok armodb plågad är,
I hvilken bvar ok en haer lede mammon kiär
Ok heller älskar, hvad hans roaske-säck kan giöda,
Än at han aff sin vinst en fattig man vill föda
Med vatten ok mädh bröd. Then, som oss kladde förr,
Är dödh, ah, tben är är dödh! Hvem är som nu mehrgiör
En ussel fånge gått, then tidt sin oskuld faster
Uti et ofmörkt håhl, bvar han hoos iemmer giäster,
Hvar armoden är värd, hans stallbroer angst ok nödh,
Hans tröst förtviffland hopp, hans hopp en neslig död.
Hvem hielper then, som siuk, at ban ey må försmåkta,
För än som döden siälff road sin omilde skäckta
Hans lijfstrådh stäckre giör? Hvem gifver nu en graf
At then, som utan guli från världen färdas af?
X: 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
