Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utaff en kulen nord snart mista all sin praokt,
Förblekna, vissna bort, har val tbe taes i ackt,
Et seent, tbet andra snart; när hyacinth förfaller,
Står tulipanen kvar; när ok så tben blijr aller,
Så vexer rosen fram; thet groor, thet faller aif:
Så blifver ett all tidh tbet andras död ok graff.
Så är en mennskia mäd, tben tidt, när boon oprinner,
Gåår i sin opgång neer ok hastelig försvinner.
Huur mången flyr sin koos ok blifver oftast ödd
I födslen, ja, mång gång förn som ban blifver född!
En annan måste foort i åldrens bästa sommer,
Ey bielper någon ting, när grymma döden kommer.
En annan bär liufv fruckt in til sin sena höst,
Ok lifver långa åbr tbe sina till en tröst.
Men selian hinner en fram in til vintren kalla,
När åldren båår ok skägg besnögar, kraftren falla,
När ledamotrens mackt alt småningom döör aff,
Ok går mäd långsam foot til sin siälffs-egen graff.
Lijkväll, om en vill rätt beskåda ok betrackta
Vår lijffs-tidb, måste ban för all ting merk’ ok ackta:
Vår tidb ok timma ståår utbi tben Högstas nådh,
Han fodrar, när ban vill, aff oransakligt rådh
Bå liten ok så stoor; när ban vill, måst vij vandra
Från tbenne usle värld. Ey bielper något klandra
Ok legga sigb emoot, hvar baer sin sattan dagh,
Dy döö är allom ting en oundvijblig lagb.
Han gifver og långt lijfv, b var mäd han högt begåfva
Methusalem ok fleer, dy Herren bafver lofva
At länga tberas åbr, som bonom bålla kjär,
Ok gifva them tber boos, hvad the i troon begiär.
Så baer Gudh tvert emoot uti sin vrede botat,
At tben oduglig är, skall dö ok blij uthrotat
I hälften aff sin åbr, hans dagar sku blij få,
The skola lijk en skymm ok skugge skiött förgå.
Hvad skal man tå mäd fogh om thenna mannen skrifva,
Hviss ålder neplig bins aff alla them som lifva?
Guds egen mann ok munn baer satt til öfver-mått
Två gånger fyrti åbr, them ban långt öfvergått:
Hvem kan då icke sij, at ban Gudh kär haer varet,
Fast om bans fader-rijs han stundom baer förfaret?
Gudh älska thenna man föruthan någen tvijk,
Dy baer han honom giort til är* ok åhren rijk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
