Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ey tviflar man tber om, at han ey baa mått kampa
Mäd världen ok mäd sigh, alt ond at neder dämpa;
Han är, fast om han var iord, aska, stofft ok moll,
Igenom korsens eld lell luttrad lijksom gull.
Iagh står helt gierha til, at länge här i värden
Uth-lifva, intet är, ån länge tåla flärden
Ok sväfva uti storm uppå ett olycks baaf,
Hvar mången seglar kull ok dränks i vällusts-kvaaf,
Uti en iämmerdahi, i tusend sorger villa,
Bland odiuurs marge slagh otidigt tiden spilla,
I örlig ok i st rid h, i olust, ångst og nodh,
I stadig tviksambeet förbida sin viss dodh.
Then sahlig döde man haer ey olyckor trotet,
Ey hafver han alltid på mioka roser sotet,
Nei, han har som en krist aff korsens kalck sin deel
Tålmodigst drucket, när in till then sidBta peel.
Han måst sit adelsstånd i ungdomen förbyta,
Dy han (aff äldre stamm än många, som stoort skryta
Ok ropa på sin ätt) leed skada aff siö-nödb,
Han måste söria seen sin kiärste makas död b.
Hvem kann olyckor fleer, som honom bänt, beskrifva,
Uti then långa tidh, han bär i världen lifva,
Som iake vore få, dy Oudh behaga så:
Godh legger then han kiär haer största bördaa på.
Den salig döde man haer ok så rönt Gods nåde,
Seet mången gladan dagh, från ångst frij ok från våde;
Gudh haer hans äckta säng bögst-underiigén krönt
Mäd sin välsignand hand ok för hans roootgång lönt
Mäd sex og tiugu barn, aff hvilke ban mäd nöije
Snart fierde sleckten sågb, barn, barn a barnens löije:
Sij, huru mild vår Gudh moot tbenna mannen var,
Att han kund kallas faer, ok moder moders faer.
Fast han en fremdling Var långt bort från födselbygden,
Gaff honom Gudh lell nåd, att han igenom dygden
Bleff älskad aff then hög ok vyrdad aff then lågh,
När tbe hans frombeet iempt hans redlig hierta såg»
Men abt nu är han dödh! Bör vij då ikke gråta
Ok mäd sorg-klagand enck hiert-ynklig jemmer-låta?
Ok sårdels I, som barn, bör ieke eer mäd pust
Besucka tbetta lijk? Ney, bort mid ail oloét!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
