Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I veten, at all ting, hvad som til världen fodes,
Haer mad sig ödes-lagh, at thet en gang måst odes,
Ok serdels menniskian, som inte kan bestå,
Men måste, bvadan han forst kom, til baka gå.
I hafven större skial tben Högste til at prisa,
Som er sin godheet baer så rundlig velat visa,
Ok unnt tben salle man til eders allas frögd
Ovanlig många åhr. Dy varen vål förnögd
Mäd hvad then Högste giör, som alla ting val lager,
Han gifver, når soro han, hvad som oss kiärt är, tager,
Han älskar mykket mehr, hvad som vij hålla kiårt,
Än som vij giöre siälff, hvad världen ey är värdt,
Thet tager ban til sigh. Herr Broberg är nu gången
Til Zions helga bärg, hvar han mäd ångla-sången
Et trefalt helig Gudh lofvsiunger, frij från pust,
I obegrijplig frogd ok obeskrifligh lust.
Vij, som kvarlefve här, vij vele alt så laga,
At vij beredde fins, när som oss Gudh vill taga,
Ok granneligh see till, thet vij oss så betee,
At oss en gång så vähl, som honom skedt, må skee.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
