Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iagh tanckt’ en lagerkvist kring vaggan til at linda,
Ok såleds alskiöns last hoos eder samman-binda,
Men ab, na vandlas hår all frögd i saek och past,
Min lager i cypress, all glädie blir olast 1
lag måst’ for glädie-rijm na lijke-klagor dikta,
Seen iagh eer äldsta stodh ey si jr til falle svikta,
Min aldels vara fald ok bootlös ligga neer;
Så kommer oftast gråt, när man som gladast leer,
Lijk himlen ofverdraer moln-kappan, liaset tviner,
Når solen i sit skijn mäd läogste strålar skijner,
Ok dagens skiooste stand til last ok glädie satt,
Aff dimman öfverhölgd, forvandlas i en natt.
Tbet giör migh biertlig ond. Hvad, skal iag då beklaga,
Hvad milde himmlen giör, hvad Gad haer tåkts bort-taga?
Vist böör man klaga, ah, vist bör mäd snck ok gråt
Båå öga, hierta, mun tee kvaat ok iemmer-låt
Utböfver thetta lijk, som na i iorden grafves,
Mäd hvilket redligheet i stoft ok mallen hifves,
Mäd hvilket Herrans fruckt, rättvisan ok all dygd
Syns flyga himmel åth ok ntaff börlig blygd
För världens argheet sigh aldeles andan gömma;
Fördy at iagh b var man (som mann är) hörer dömma
Om thenna sålle mann mäd maak-lost åre-roos
Ok sucka innerligst: Ab, at berr Schaey sin koos,
Som Svea så har tiant, at han sin konung trogen
Ok altijdh tianstigh fans, moot allom redebogen,
Så långt som dygden han, tben ingen giord’ förnär,
Then både kong ok knap, tben stadh ok bygd hölt kiår.
Har han sin konung tiänt ok hela Sverges rijke
Mäd baldbeet ok mäd troo, (at få är bonom lijke)
Veet hvem som honom känt, ey så som mången giör,
Tben gagnet utbi man, i näfven skadan för,
Ok fijker mäd all flijt, men på sin egen nytta,
Then mehra bäfver kull, än till at anderstytta
Mäd alfvar soker, tben sigh siälff vill giöra stoor,
Ok pipor skiär, män ban i tiocka b vassen boor.
Hans sinne var rätt-sinnt, tbet nogsamt the bevijsa,
Som vor hans öfver-män, ok alla samman prijsa,
Som honom lyda måst’; then andergifven vaer,
Bekienner at ban mist een herre ok en faer.
Han hafver, når som tidt miss-lyckte åhren stulpit
Snart bela landen, sit braaks-folok lijk fader hnlpit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
