Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ey, såsom ofta ekeer, mädh blåt föralagh ok rådh,
Ney, hvad som tiäoligst var måd rådh ok uti dådb.
Dy finner man ey en, som ond om honom dommer,
Män rät aff biértans grund frijmnnd hans dygd berömmer
Hans öga ntan flärd, hans hierta utan svijk,
Hans man förutan list, hans hand af gäffmild rijk.
Ah, klager mången na, hor haer oss Gudb bedröfvat
Igenom tbetta fall, at döden frön oss röfvat
Vårt rådh i tviksam tidb, vår hielp uthi vår nödh,
Vår tröst uti vår sorg, — vårt halfva lijf är dödh!
Så klagen I, som barn, så klaga alla vänner,
Så klagar hvar ok en, som thenna mannen käanef,
Ney, mycket mebra känt. Han är ey mehr^ han vaar,
Ok ingen ting boos oss än dygde-minne kvaar.
Dock hemmen eder sack, afftorcken edra tårar,
Then Högsta är lell blijd, fast om han eder sårar,
Han haer eer thenna man förunt så många åhr,
Hvar lage för then skuld, at han ok så dijt gåår,
Hvar thenna sälle siäll mädh alla englar samman
Sigh gläder uthi Godh ok outbtalig gamman.
I medier ti^dh så låto ey höras klage-röst, ■
Men then, som är en krist, tag’ thetta til een tröst:
Then som rät kristne tankar
I stadigt hierta här,
Han kastar sit hopps ankar
I Gudh, som hampnen är,
Han låter sigh ey skräcka,
Aff hvad hälst vara kan,
Hans modh olyckor väcka
At styft stå som en man.
: Fast Jupiter hårt dundrar
Ok neer mädh åekian slåår,
Han sigh ey stoort förundrar,
Han reddes ey ett håår;
Fast iordens kress bleef bräkter,
Ok måst* i graffven gå,
Lell kan han heel oskräckter
: I siälfva falle stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
