Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mehr grym som drakar siälff ok mehr än bärge håbl,
Mebr än som flintan fast, mehr ståblftist än som ståhlj
Ey kenna någon dygd, eli hvad som godt är sakna,
Utaflf sin 8inn-lös sömpn ey nogonsen npvakna,
Ey veta hvad som godt, ey märka bvad ond är:
Hvad ingen kenner, thet og ingen man begär.
Men then, som kött ok blodb haer i sit bröst ok bierta,
Han finner vist en sorg, ban finner vissan sroerta,
När som en dygde-stodh så hastigt faller kull
Ok drager dygd ok konst mädh kroppen neer i mull.
Hvem vill då mädb godb skiäl misstykkia, tbet vij söria,
Ok thenna döde kropp, (i ställe för dyr smöria
Aff myrrh ok aloe, afi benzoin, oliban
Ok bvad els Saba gier) lijk som bvar krist är vaan,
Mäd måttlig suck ok pust sorg-salta, tårar spilla
Kring om tbes svarta bår, dok ingalunda villa,
Som fordom bedna giort, mäd alt förmycken gråt,
Mäd varge-tiutand skrål ok hijsklig jemmer-låt.
Iagh ståret gierna til, at ingen nog kan klaga
Tben salig sälle man, then Gudi täcktes taga,
Om man betraktar, bvad som man i honom mist:
Mebr än som någon troor: dy tbet är sant ok vist,
Om vij hans lefverne från ungdomen betrackta
Ok, buru ban alt framgijnt léfvat, merck’ ok ackta,
Så lare vij få sij, at tbenne mannen vaar
Then , som til konst ok dygd et serdels sinne baar.
Iagb kunde fuller bär hans ungdom långt affmåhla,
Förutan afunds-munn i minston’ till at våhla,
Hans opkomst, hans bookveet ok, bvad som elliest mehr,
Hans långa reesor tee; men at alt sådant skeer,
Fins tidben alt för kort: dy vill iagh bär vidh stana,
Ok ey en lång loff-skrift men, effter sedevana,
En lijk-dickt Stella fram. Iagh lemnar til en ann
Tben sälle mannens roos, som mäd mebr lärdom kan
Föräviga tbens nampn ok rätt bans dygder skrifva
I ävighetens book, på tbet the avigt blifva
Hoos särla världen k vaar; mit veet gåer ey så högt,
Fast om iagb gierna vill, dock gåret alt för trögt.
Lijkväll så kann iagh tbet mädh högsta prijs berömma,
(Om hvilket iagh lell minst för andra veet at dömma)
At thenne sälle mann i språk ok konster lärd,
Så at för tusend han beröm ok roos var värd.
X 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
