Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart vij> råriden sij, om icke nästan förr,
In til vårt stängde lijff oss yppnar lijfsens dorr.
Hvad kan fali spade barn bäst? Jemmerligen låta,
Lijk som the ville strax sin olycks-födslan gråta;
Fast om the intet siälff, hvad the begråta, veét,
Så bories utom lust vårt lcfvern’ aff fortreet.
Hvad barendomen vår for mödo aff sigh foder,
Kan iagh ey skrifva, som sigh bör, män alla moder
Knnn’ vittna bäst therom, man fråge man tbem åt,
Så lär man höra måst, at tbet begråtlig gråt.
Hvad ynglingskapen seen för plågor mädh sigh förer,
Hurr då all fåfengheet en menskias bierta rörer
Ok drager hijt ok dijt, till ond mebr än til gott,
Besinne bvar ok en, som åhren öfver stått.
När tijden ökes ok mandomen börier komma
Mäd et fullmoget vet, då, lijk en liufvan blomma,
Som i sin fägring ok i bästa v ex tö n står
Ok skkiter i sitt frö, lätt utaff maskar får
Et sting, som hennes färg ok söte luft bort tager,
Till tbes bå root ok stiälk ok bladens must blijr svager
Ok vissnas aldels bort, förtorkas, faller aff,
Aff omisskundsam foot träds i ogräfven gr aff:
Så är en menskia mäd, ok ändå myket mebra
Osäker, effter then så många tusend flera
Ovänner finna kan, som stå mäd våld emoot
All dygde-vext, til thes tbe mäd odygders soot
Gifv’ et omärkligt sting. Then plågar lastsam lättia,
Then gijrbugh fijksamheet, obörlig lust ok kättia
En annan, fiättian (som allvärst är) begge trij,
Så at vidh skarpste syn tbe lijk en mullvad sij,
Ok ey på nogot sätt, hvad Gudh vill, öfverväga,
Men bareste sin kropp ok maskesäkken pläga,
Dock mäd hvad mödo, sorg ok harm, kan hvar väl troo,
Dy, är dygd mödosam, hur vill odygd haa roo?
Hur väll ogudligt folck ey täncker vara plågor,
Hvad deras sinn-löst sinn ok laghe-löse lågor
Aff odygd kvellier them ok theras samveet mädh,
I fall the något haa: dy vill iagh lemna tbet
Till theras siälffs försvar. Män om iagh man betänker,
Hvad sorg ok mycket ond en gudlig menskia kräncker,
Så suckar iagh ther vidh: fördy en redlig man,
Som älskar Gudh ok dygd, tidt hålles för en an,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
