Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En olyks-kråka, som längst utaff diaren lifver,
(I fall man sätter troo til hvad man tber om skrifyer)
Är ey alt ögneblek rätt säker eller frij
For b vad som dräpa kan: en lijten beta bly.
Lijk diuren, som sigh diupt i mörkste skogar skyla
Ok i bärg-8krefvor, håbl ok dyge-träskpn hvila,
Ey säkre någon tidh, ey frije någon stnnn
För skall-mans bössa, nät ell vädersnälle hann.
Lijk fiskar i en flodb (har diap tben är) kring simma,
Et gristågt fiskenät ey undan kanna rymma,
Eli fasna på et draag ell slant ell mete-krook,
I ryssior eller ok i miälor få sit ook,
Som tbem til döden draar. Lijk alt, bvad som man finner,
Tbet sin begynning bafit, otvijkligt ändan binner
Ok småningom sigh neer til vissa grafven föör,
In til thes döden siälff, som daglig afdöor, döör.
Rätt äfven lijka så. är menniskian å iorden,
Seen som han en gång bröt tbe helige bod-orden,
Som Herren, när han vreed, i Eden hårt förbödh,
Dy var hans ok vårt straff, at hvar ok en. blijr dödh.
Fast om en blomme-lijk i liuffste blomstran grodde,
Uti en rosengård aff lust ok glädie bodde,
Ok grönska cederlijk, stark som den starkste eek, ;
Som utaff alla trän sägs komma sidst på kneek;
Fast man, lijk foglar giör, i sång och loyeJifv.de.
Mäd gambla kråkan kapp, ok alla ting väl trijfvde,
Fast om en, lijk som diur, sigh skyld’ i mörkstan skog
Ell, lijk en fisk i siön, kring hela världen drog,
Lell kund å inte sätt man. sluga döden svijka
Ok på et ögneblek för skäktan andan fijka:
Dy alt, bvad som nu är, alt, hvad som än blijr födt,
Haer ingin ting meer vist, än at alt vist blijr dödt
Dy döden lijan bär, hvar mäd han blomster fäller,
Moot hvilkens hvasse ägg ey ekars bårdbeet geller,
Han hafver snaror nog, en yngling i sin lust
At fälla, lijkasom en ijsgrå ti sin pust
Han vädrar en snart opp, bur väl man sigh ok döllier,
Dy han bå spårr ok fiät osynlig efter föllier,
Han bär sin båga spänd, baer altijdb näten stält
Ok genom mången krok ok miäla mången fält:
Tben ena, när ban stod b i liuffste blomster-våhren,
Tben andra, när han stark lijk eken var aff åhren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
