Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Then lijk en fogel fåår oti sin last sitt fail,
Tben diaar-lijk giömmer sigb, blijr lijk som fisken kali
Ok död, forn ban tbet troor, nar som thet Gudh behagar,
Som af sin nådh ok rådh om lijfv ok döden lagar,
Som honom synes bast, taer een seent, annan brått,
I dagh et rutit trä, i morgon grönt ok rått,
Mäst när man tänker minst, dy hvem kan timen veta,
Fast om en himlens hvalff alt genom ville leta?
Slät ingen. När vårt glaas utbrunnit, klåckan slår,
Så ligger then i dagb, som frodig stogh i går,
Tidt på et ögneblek. Ey är, tben länge ligger
På soot- ok tvinesäng ok nästan daglig tigger
Aff döden döden siälff, mebr säll än nogon ann,
Tben döden otilsagd fällt, docb ey öfvervann.
Tben är i döden säll ok salig til at nempna,
Som haer et godt beröm boos hela världen lempna,
Han faller, när han vil, så kan han rättlig stå
Ok genom timlig dodh til ävigt lijff ingå:
Som thenne mannen giort, then vij til grafven föllia,
Hvis börlige beröm vij inte vele döilia,
Fast hela thenne stadb, ok hvem ban knoen vaar,
Veet, at han älska Gud, mäd folk rätt redlig vaar.
I Väster-göters land var han bå born ok kläkter,
Hän räknad’ ey sin ätt från månge hundra släkter,
(Som thenne tijden giörs, mäd en löy-värdig ijdb)
Fast hoon (tross någon an’ns) råk t’ ifrån Adams tijdh.
Hans fader var, fast om utaff det ringats stånde,
En ärligh danneman ok Sveries rijkes bonde;
Han siälff var fadren lijk til ähran ok alt gott,
Men uti ståndet haer han högre trapsteeg nått
Han eUka kiöpmanskap, men var lell ingen jude
Eli någon korne-buuk, som båå mäd hand ok liude
Beer folke: Kommen hijt, sijn, iagh skal gie bäst kiöp;
Ok, när ban tbem bedraer, i biertat: Jo iagh nööp
Them bra, siälff åth sigb siälff i tystan miugg plär säya;
Når oväxt kommer på, ey Gudh ell ro ann vil väya,
Men gömer säden bort, then Gudb lät växa fram
Ok mänskian tarfvar högst, in til han sijr sit ramm,
At örlig ell dyr tijdh ell annan olyks-låga,
Aff himmelen forundt, et land begynner plåga
För sine synder skuld, då veet han taga skiähl
Oskiäligt för sit gods, fast Lazar svölt ibiäbl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
