Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan söker til at samla stora skattar,
Vill altidh mehra baa, ju mindre honom fattar,
Then på et sådant vijs, en ann på annat sätt,
En genom mödo, våld och genom orätt, rätt.
Man sijr en lefvandes i jorden nederstiga
Utur sin moders qved, then <lolde skatt at rifva,
Som aff naturen dijt är lagd i hårdan steen,
At ei thes blanka skijn skull giöra siälen meen.
En vågbals, bvilkens siäl utaff guhl gull-soot lågar,
Tår våga sigh åstadh på hafvets villa vågar
Uti en ihåhl eek, ok räds för ingen nödh,
Fast om han neplig är en hand bred från sin dödh.
Man söker gods ok gull igenom bvassa ståle,
Ok mången bemtar thet otvijkligt hoos hinn håle,
Om någon vore viss at han thet kunde få;
Lell lemnar Euclio, när han mått här ifrå
(Ok veet ey hvem til tiänst) alt gods ok ägodelar,
Hvar blinda lyckan seen så underligh mäd spelar,
At theraff afvunds man, then han thet unna minst,
Ok värstan ovän tidt. undfår then största vinst;
Han siällf haer ingen tack, men tappes utbur sinne,
Så snart han är neersänkt; hans namn är straks uhr minn?,
När andan fabr sin koos. Så är rijkdom ok makt
Föruthan någon dygd aff ingen krafft ok akt.
Men then som moot sin Gudh mäd rätt sanntroged dyrkan
Sin skyldig plikt beteer, seen genom dygders yrkan
Förfrämier nästan sin, tbens roos kan stadigt stå,
Til himmel, jord ok alt i förna klumpen gå.
Den som man söker lust, leek, glädie, skratt ok löye,
Makt eller rijkedom, han söker man sit nöye,
Hvad hugen hans är täkt ok fyller kräfvan väl,
Men minst ombuxar han at få en pryddan siäl
Igenom konst ok dygd, dy then, som then besitter,
Veet huru lifvas bör; när korse-kalken bitter,
Veet han mäd tålamodh at giöra honom söt,
Kan i all olyks-storm lijk som uhr lyckans skiöt
Lee åth thet, som en ann odygdig menskia skräcker,
När Guds bämn-mogne straff hans samvets agg opväcker;
Thet gånge huret vill, mäd eller og emoot,
Så taer han först hoos Gudh, seen hoos förstånde boot.
Veet siälff at trösta sigh ok androm til at råda,
Kan ångst, förtret ok barm, ja, siälfva döden skåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
