Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mäd ögon utan blund, i frögd sio anda gie,
När andra ropa mäd förtviflan: ah ok ve.
En dygdig kan ey dö, og när han långsen döder,
Dy dygden daglig dags å nyo åter foder
Hans aldrig glömde nampn, som trossar tijdens hoot,
Hvar dårar svinna bort mäd stielke, blaad ok root.
Tben salig unge man, vij här för ögon skåda,
Kan genom äbre-frägd oss all’i samt bebåda,
Hur’ öfver-8äll tben är, som odygds laster flyr,
Sit vet mäd konster nähr, sin siäl mäd dygder styr.
Iagb kunde mäd alt skiäl min pänna fiärre drifva
Ok en lång äre-dickt til hans åminoe skrifva,
Om mit för ringa veet ok tiden räckte til;
Men then, som honom kiänt, veet b vad jag säya vil:
At han Gudb ok en vän haer älskat öfver alla,
Var redebogen, när ban såg sin mädbroor falla,
At resa honom opp, ey endast genom rådb,
Men uti värke siälff ok börlig kiärleks dådh.
Om iagh hans konstveet seen ok lärdom at berömma
Mig undertoge, mått iagh effter lärda dömma,
At tbet latinske språk ok greskan i gemen
För honom lika svårt, at i Bom ok Athen
Han utan någon tvist baad borgar-rätten vunnit,
I Them is vijsbeet mäd én sårdels vetskap funnit,
Hvad Oodex ok Pandect, Autentic ok Robric,
Hvad som Noveller var ok hvad som mehr them lijk;
Hvad Bartolus ok Bald, som Themis tolkar, skrifvit,
Ok hvad Justinian för Iagh tillkänna gifvit,
Haer han til pricka vist, som Phæbus foster-sonn,
At tben beträngde vist förvänte mycken mono,
Om ey then grymma dödh aff afvund honom slagit,
Aldeles från oss rycktv ok ther igenom dragit
Uhr mångens hierta suck, uhr mångens ögon grååt:
At högom var han kiär, åt lägre var han sååt.
Han älskad’ ingen lust, som utaflf odygd smaka,
Ey sökt’ han högheets prål, dr ef v girugheet til baka
I genom mildan bielp åt then, som fattig var;
Then som försvarslös fans, then var han för försvar.
Om himlens godheet ännu länger velat unna
At Stockholm thenne man, så hade staden kunna
Utaif hans idksambeet än mången nytta vänt,
Män hoppet bafver sigh nu mäd hans lifvstid än dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
