Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ab, ah, han måste dö, när han som liufvast grodde,
Ah, ah, kiårlekens buas, hvar sielfva sämian bodde,
Förstores nu i grund, för löye hores gråt,
For lust ok glådie pust, för vijsor klage-låt.
AU frögd år nu sin koos ok tvättas af måd tårar,
Nu döden dråper en ok rnehr ån bundrn sårar,
Hans lia skår i tu tbet band, som Astrild knöt,
Han bryter thet forbund, som dygd ok kårleek slöt.
Hvem år så bård aff sinne,
Tben inte gråta kan,
Når han sigh draer til minne
Then sahligh-sålle mann;
Medh hvad för årligh handel
Han bvar ok en bemött,
Hur* årligh all hans vandel,
Ok hans omgange sott?
Vij lifv* utbi the tider,
Hvar slijke finnes få,
Hvar oråttvijsan rider,
Råttvijsan knapt får gå,
Hvar både skinn* ok skafva
Vålsignels* år aff Gudh,
Fast om the handlat bafva
Emoot hans siunde budh.
Herr Brandberg var opriktigh
I giårning som i ord,
I alla ting forsiktigh;
Fast kroppen var aff iord,
Så spordes himlens gåfvor
Leil i hans rena siål,
Når ban illvunne håfvor
Ey dyrka lijk en tral,
Han handia medh sin nästa
Så, som Gudh haer befalt,
Utbtydde til thet basta
Hans febi, ok fram för alt
Låt han then hielp behöfde
Ey sorgse från sigh gå,
Seen som han skiåligt pröfvde,
Hvad bonom geok uppå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
