Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans himmel-älskiand sial, hans anda var aptänder
Utaff Gods kärleeks eld, ifrån fåfängio vänder:
Dy lät han ntban trug sigh leda ’taff Gods hand,
Hans hier ta låga liust, altidh mäd helig brand.
Berg, som sit hufvud bögt i lufft åt skyna sträcka,
Kan ingen blåst ell’ storm, ey sielfva thorsvigg skräcka:
Så stog herr Brandberg fast i olyks-storm ok nöd,
Bar himlen Atlas-lijk på axlen til sin dödb.
Utbi hans sång var kiärleek,
Som styrdes uthaff blygd
Ok var en äkta ähr-leek,
Som grondade8 på dygd.
Ey älska någon kättia,
Eli en olustig last,
Som fodes utaf lättia
Ok afflar sorg ok pust.
Hans nampn haer thet ber öm me,
At han heel svijk-lös var,
Ok et sant effterdomme
För en godh ährligh kar.
Säll then, som thetta vinner,
När han från verlden skils,
Hans frögd då ey försvinner,
Hans siäl fahr inte vils!
Hvem vil tå intet ära
Hans lijk medh någon tåår,
Ok aff then döda lära,
At alt then vägen gåår?
Hvem vill då ey bedrofvas,
När han the fromma sijr
Igenom döden röfvas,
Hvar argheet stadigt blijr?
När liufve roser rifves,
Så blifver törne kvart,
Så svinner gåt, ok trifves
Hvad som aff ondan art.
Dy bör man billigt klaga
Herr Brandbergs snara död —
Ney! dy Gndh täcktes taga
Hans siäl uthur all nödh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
