Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ach! at intet än är någon Mennskia blifwen
Af qwinno född, som ey är stadig sorg och wee Ifrån sin födzlostund så länge undergifwen,
Till thess at döden will i grafwen lisa gee.
Seen falska Ormens munn then lystra Ewam nödde,
At hon otidigt i förbudna äpplet beet,
Så bli wij usle ey till något annat födde
Än plågor, siukdom, sorg, harm, möda och förtreet.
Thet första dagzens lius med gråt ooh skrik wij skåda;
Oss Modren föda måst uti thet största qwal:
En sådan början will oss intet annat båda,
Än at wij i wårt lif fä plågor utan tal.
Then lilla waggan wij med skrik och tårar lämbna,
’ Med blåa stöter wij begynna till at gå:
Med gråt the första ord wij lära till at nämbna:
The späda tändren wij med sweda måste få.
När wij omsider med stoor möda öfwerwunnit
Wår första barndom och begynna älldre blj,
Wij därför intet haa till någon lindring hunnit,
Men fä wår hela tid med jämmer opfylt sij.
Få kunna rosa sig i bästa Ungdoms åhren
At the ey krämpor och en kranckhet hafwa hafiPb;
Men hastigt rinner bort then angenähma wåhren,
Och snart förlorad är the unga åhrens krafft.
Seen kommer smygand fram then kalla åldrenB winter,
Som stäncker wåra håår med silfwerfarga ann;
Tå blir then friska karl utaf sig sielf påminter,
At jämwäl ända få thess starcka hälsa kann.
När föttren kunna ey meer swaga kroppen bära,
Men måste orkelös i sängen ligga neer;
När magan intet kan then fängna spisen tära,
Och såledz kroppen ey thess näring mera geer;
När Synen mörcker blir, och pannan full med ryncklor;
Then röda munnen får then bleka dödzens farg;
The släta kindbeen deelt’ bli uti tusend skryncklor;
I hela kroppen fins knapt hwarcken blod ell’ märg;
När stela händren ey meer orcka till at taga,
Och swaga menskians kropp sig skakar med hwar lemm: Så är hög tid at då sig Siälen täncker laga
Utur sitt härbärg till ett stadigt warand hemm.
Men ach! hur litet plär then arma Menskian täncka
På Siälen, när hon haar en frisk och hälsam kropp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
