Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sig p& forwackt skall at haa en sömnlös natt. Men blir han frj för wackt, och täncker at få nytta En timas rolig sömn, så måst han kanske ut Gå på Partij ©11’ skall man också lägret flytta,
Så får hans hwila snart ett brått och ledsamt slut. Wanmäcktig giörand torst, en magesugand hunger,
Arbete, wakande, samt annat omak meer Giör at om karlen- wor ännu så frisk och unger
Så måst man ligga siuk ell’ död omsider neer.
Haar man nu Sommaren med möda öfwerwunnit,
Så kostar först uppå at ligga uti fält,
Enär en kulen höst sig in med bläster funnit,
Och regnet genomslår the sönderrefne tält.
Om uti wintrens kiöld man stilla ligga finge,
Feck hwila sig till dess at Somraarn åter komm,
At wara då Soldat thet ännu ann wal ginge,
Man funne någon* roo ibland i sin träldomm.
Men mycket sällan haa wij wintren stille warit,
The största marcher wij i starcksta kiölden giordt,
I Uhrwär, bläst och frost wij långa wägar farit,
Wij skarpa wintrens mackt till öfwerflöd fått spordt. Jag ryser, darrar änn, så pennan will mig falla Utur min hand, enär iag kommer mig ihåg,
Huur många nätter, som haa warit grufwlig kalla,
Wij hafwe wandrat i förleden winters tåg.
En natt, en faslig natt wår halfwa krigzhär skämde,
En natt, hwars like än, iag tror, på kiöld ey war; En natt, hwars skarpa frost så mångens lemmar klämde, At han uppå sin kropp ett ewigt minssbett har.
En natt, som ända på mång tapper Swensker giorde,
Then alldrig frysa hiäl sig hade förestält,
Then swärd och kulor ey förr skada giöra torde,
Blir nu uti en natt af grymma kiölden fält.
Men then, som där blef död, slapp seen then stora heta, Som sommaren därpå sig faslig starck infann.
När orent watten wij måst uti pussar leta
At swalka tungan som af torst i munnen brann.
På slutet geck thet så, wij blefwo slagne, fångne,
Med fångskapz hårda ook then swåra armod komm; Wij äro till triumph igenom Muskou gångne,
Wij sitta bland slemt folck afsijdes i träldomm.
Sij så, Min Palmfelt, kan man säga man har warit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
