Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VH.
Then bleka Månans skeen haar redan en gång tagit Min kära Palmfelt af, och åter en gång till,
Seen som wår Srnidt från oss till Muskos portar dragit, At see om penngar wår Feltmarskalck gifwa will; Om wij ännu uti dess gunst och minne äre,
Och om wij något få utaf dess försorg läre.
Han reste från oss bort, men oss han lämbnad qware 1 sorg och ängzlan, then wij stundlig än utstå, Men effter honom wij med wåra tanckar fare,
Han kan, huur långt han är, ey ur wår’ sinnen gå; Han hafwer alt för wäl sin hogkomst hoos oss lämbnat, Än at wij någonsin haa honom glömma ämbnat.
Jag täncker än uppå then lust wij Fyra hade,
Thet korta tidzfördrif, then angenähma roon,
När wid ett godt glas öhl i tijo timmar glade Wij rättade först opp dess kopparbataillon Men wiste ey at Smidt sig skulle från oss skillia,
Och skedde thet också emot wår’ trennes will i a.
Wår fångskapz Republicq war then som honom walde Med en enhällig röst at söka pengar ut,
Han tiänte fuller bäst därtill, men wij blef qwalde
Min Palmfelt, utaf ett så hårt och ledsamt slut. Men så går alltid till, En måst för folcket lida;
För allas fägnad måst tre eller fyra qwida.
En gammal saga är, at then som plägar finna
Fyrwäpling, när then först med gräset wäxer opp, Skall samma åhr i alt en lycklig framgång winna,
Så länge som han bär thensamma på sin kropp, Men om han mistar then, så haar dess frögd en ända, Dess lycka plär sig straxt i sorg och motgång wända. Men detta lämbnar iag, nog weet iag at wij tänckte Uti wårt klöfwerblad haa mången rolig dag,
Och wår fyrwäpling oss i början fägnad skiänckte,
Wij funno glädie nog uti wårt lilla lag:
Wij märckte redan at et godt och ärligt sinne Kan i olyckan sielf bland wänner nöije finna.
Men ach! wårt nöije är för hastigt ändat blefwet,
Wij fingo niuta thet knapt uti Åtta daar,
Förrän thet första blad blef från wår wäpling refwet, Och med sin resa Schmidt wår glädie brutet har:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
