Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seen har sw&r siukdora hafft wår Tilas uti fangzlan,
Så at, Min Palmfeit, wij måst gått i långsam ängzlan.
Sij så hanterar oss en obeständig lycka,
Then hon i dag har tycktz till himlen lyffta opp,
Will hon i morgon neer till diupsta afgrnnn trycka,
Och ända mycket snält dess medgångz liulwa hopp: Then som har dagen fått i största glädie böria,
Får innan affton blir som offtast tröstlös söria.
Then morgonråda, som wij alldrarödast skåda,
Plär offta gee en wååt ock kulen, slaskog dag;
Så will ock lyckan oss med gladlynt anlet båda
At motgång follia skall; ty thet är hennes lag At then med rägnskur hon brått öfwerjla täncker,
1 börian hon ett klart, warmt och hett Soolsken skäncker. Men på en kulen Nord en liufwer wästan föllier,
Som för en skarper kiöld geer osb en blomstrand wåhr; På stormen lägga sig the grymma hafwetz böllier,
At skeppet för tu skiöt i önskad hambnen går:
När lyckan länge wred har warit will hon blifwa Oss åter günstig, och för sorg oss glädie gifwa.
Så går thet ock med oss; Tilas som härtills warit Siuk, taar nu åter på at blifwa frisk och sund,
Och Schmidt, som nästan för en månad från oss farit,
Frisk och med penningar wij wänta hemm hwar stund: Då lär fullbordad bli wår härtills giorde önskan,
Och klöfwerbladet stå uti en frögdfull grönskan.
Men ett mig faller inn, iag säijer mina tanckar,
Jag rädz wij lära ey för många penngar få,
Om gamla wanan står, ey någon pollusch wanckar,
Ty thet gemenlig till så plägar med oss gå,
Then rijke till sig alt med girig händer rifwer,
Men then som torfftig är, man mycket litet gifwer.
Jag weet wårt Staatz Cantor, iag kiänner en Gref Wrede, Och herren Wallraw med; the hafwa en natur,
Sku the gee penngar ut, the äro mycket lede,
Och gifwa bägge sig en opsyn som är sur:
The willia Cassan skall alt meer och meer formeras,
Och meena alt hwad the om händer haa är theras.
Med åhren hafwer till ock theras kiärlek tagit
At kunna hwad som finns i Swerje sammanfä,
När the uti en hög haa alla penngar dragit,
Så täncka the at alt måst wäl i Rijket gå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
