Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ach! at w&r Konung så ifrån oss måste resa,
Oss arma lämbna där wed stygga Niepern qwar,
Thet orsak, at wij oss måst fångne gifwa, war,
Och at wij ledo där en sådan skamm och nesa.
Ty af en grymmer Ulf förskingras, sönderrifwes
Then Fårehiord, som skall förutan heerde gå;
Ett skepp, thet intet har sin Styrman, äfwenså Af starcka stormen hit och dit på hafwet drifwes.
Qwad under är thet då, at wij ock fingo pröfwa
Thet kroppen hufwudlös ey mera dåger stort,
Och at wij sitta nu här fångne på then ort,
Där wij kanske lång tid fä på forlossning töfwa.
Men ach! wij hafwa ju förtiänt thet med the lede Och swåre synder wij otaligt haa begått,
Gudz nåde länge nog för oss har öpen stått,
Till thess sig optändt har mot oss dess grymma wrede. Hwad ondt haa wij ey i the förra åhr bedrifwit,
Då lycka Herren Gud och seger oss förlänt?
Haa wij ock, som sig bordt, derföre honom tiänt?
Ney, oss men honom ey, wij haa berömmet gifwit.
Wår högmod redan war på högsta trappan stegen,
Sin fiend ringa man men sig thess högre höll;
Uppå förmätenhetens säkra sinne föll;
I högfärd och enwett man flitig fans och trägen.
Fördenskull wille Gud oss ögonskenlig wijsa,
At Han then Eenda war som förr oss segren skiänckt, Men at han oss nu för wår högmod straffa tänckt,
På thet wij lära sku allenast honom prijsa.
Ty geck thet som thet gick; Been Herren taget hade Sin hand ifrån oss bort, sig bladet wände om,
För forna lycka nu förlust och motgång komm,
För ähra, prijs wij inn blygd, skam och nesa lade.
Wij gingo stålte ut ur Saxens ryka länder,
Med Kyssen få wij snart, wij sade, wunnet speel,
Men see, wår räkning är oss slagen grufligt feel,
Ty mycket oförtänckt och mot förmodan händer.
Wij kommo i ett land, thet man med fog kan kalla
The Swenskars kyrckiogård, ty där sin ända fädt Wår häär, på hwilcken förr ey Sax, eyPållack rådt, Men måste ynckligt dock uti Ukräne falla.
Ett mehr är fasligt land thet warit för oss Swenske;
Där haa wij fruckten af wår stålta högfärd spordt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
