Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dar haa wij fått wär lön för thet wij förr 1«* giordt, För thet wij annorstädz oss yre w\jßt och wrenske.
Wij Eld, luft, watten, wind emot oss strida sågo,
Alt tycktes sig föreent haa till wär undergång;
Snart giorde heta, torst, snart kiöld och hunger twäng, Snart strömmar, ödmarck, skog oss nti wägen lågo.
Af Siukdom mängen blef i tysta gr&fwen sänckter,
En annan åter af en grymmer hunger dog,
Sin ända mängen pä then stora skogen tog,
Och mängen är utaf thet kalla wattnet dränckter.
Huur mänga måste opp sin anda ynckligt gifwa Utaf en faslig frost, then i en enda stund Tog blodet wärman bort, tog andan ifrån mund,
Och giorde kroppen steel och alla lemmar styfwa?
Den detta öfwerwann blef utaf jQnden slagen,
Och så sitt lif som en rätt krigzman ända feck,
Med minsta hopen som war q war thet säledz geck,
At then blef fången på en dag af Ryssen tagen.
Med fyrtijtusend män, som utur Pålen gingo,
I tijo månars tid thet så widt kommet war,
At utaf them som än wed Niepern woro qwar,
Twåtusend knapt nog gå med Kungen öfwer fingo.
0 en olycklig förd, som då wår krigzhäär giorde!
Thet kiäcka Swea folck, the raska Göthars män,
Som wane warit städz med seger komma gän Och rof från fijndens land, en widrig lycka sporde.
Wår Tappra Konung Sielf måst också sårad blifwa,
Och träffas utaf ett för oss olyckligt skått,
Ty wij om Kungen frisk, ey höger halfwom gått,
Ey hellre måst oss på god ord till fängne gifwa.
Men så går med oss, när Gud ryggen till oss wänder,
Han wår missgiärning seer nog länge tåligt an,
Men när ey mera han wår ondska lida kan,
Han hoptals plågor oss uti sin wrede sänder.
Han höyer opp then som för werlden synes ringa,
Then swag och macktlös är, han krafft och styrcka geer, Men stålta will han snart till jorden störta neer,
Och the storsinta till sin egen känndom bringa.
Till dårar giör han them som willia wijse wara,
Förlåta sig uppå sielfklokhetz egna råd,
The måste till ett straff för theras öfwerdåd
1 liuset willse kring som uti mörckret fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
