- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 11. En svensk fånge i Simbirsk ; And. Rydelius ; Harald Oxe ; Germund, Carl Gustaf och Carl Wilhelm Cederhjelm /
35

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På sielfwa wägen när wij wåra ögon wända Så tee sig hinder och beswär förutan ända.

I början är han bred, men som en js så haler,

Men längre fram han blir alt meer och mera smaler:

Är stenig öfwer alt, moot ändan jämn och släter:

På ena sidan är en lustig skog och täter Af allahanda trä, af blomster, roser, blommer,

Men när man en gång inn uti thensamma kommer,

Så kan man intet meer den rätta wägen finna,

Och på kyskhetens stig till ändamåhlet hinna:

På andra sidan seer man skiöna blomstrand ängar,

I hwilcka wälJusts ström i många krokar, slänger Sig kring, och låter oss sitt silfwerwatten skåda,

Och giör at wij wår bahn med swaga fotter tråda:

Man seer där skiöna slått; alt är i leek och löije,

Alt tyckes lofwa oss ett liufiigt kiärlekz nöije:

Där leka unga män riied wackra unga piger,

Och tråda nögde på the söta älskogz stiger,

The lee åt oss at wij then friska ungdoms wåhren Förspilla och oss ey betiäna utaf åhren:

The mysa, wincka oss, och willia till sig låcka,

Då kostar thet först på sitt hiärta så förståcka Mot kiärlekz retand lust at man förförd ey blifwer,

Men sätter wägen fram med lijka kyskhetz ifwer Wij see omkring oss alt hwad wåra sinnen retar,

Ey någon lust är på wår wäg, men alt förtretar;

I böljan, där iag sagt, at han är tämlig breder,

Så är han fuller ey så mycket stygg och leder,

Man får där hustrur, möör och skiöna fröknar skåda, Som willia jemte oss på kyskhetzbahnen tråda,

Men intet hinna långt; the falla, halcka, slinta,

Och theras opsåt blir till snömoos och till inte,

The unga stanna mäst, the wackra gå till rygga,

Och rätt få hinna fram än the som äro stygga.

Then som haar nyss fått mann och then en ännu wäntar Kan kanske hålla sig, och längre fram medsläntar,

Men sedan mästedels med stora hopen wänder Sig om, och såledz sig thess ädla opsåt änder.

Där wägen smaler är, och full med stenar, stubbar,

Man gamla kiärngar sees och stela frusna gubbar,

Som i sin ungdom fölgt the söta älskogzspåren,

Men nu ey orcka för the silfwerstänckte håren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/11/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free