Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xyn.
Huur flyga willse kring en Ynglingz yra tanckar!
Huur kullrar hastigt sig dess Sinnes hiul omkring! Dess hog snart wällust sig, snart Perus skatter sanckar, Dess barnefågnad glädz af en inbillad ting.
Af starcka Nordans bläst ey wäderqwarnens wingar
Så skyndsamt drifwas om; En örn uti sin flyckt Så hastigt sig ey opp mot klara Solen swingar;
Ey snabba pijlen lös af starcka bågan tryckt Igenom lufftens tiäll så snålt till målet hinner,
En rädder hiort ey flyr så fort for Skyttens pihl; Then snälla Nil så snart ey uti hafwet rinner;
Och intet wirflar sig så kring en wäderihl Som thet en Ynglingz hog kring wijda weriden fijker.
Snart will han nögder boo med litet i sitt huus;
Snart will i Indien han blj som Croesus rijker,
Och höra dristigt an thet wilda hafwetz bruus.
Han snart i Kungars hof med stålta tanckar stiger,
Och bygger höga slått i lufften fåfängt opp:
Snart will han winna gunst hoos fröknar, jungfrur, piger, Och älskas, hållas kiär af Friggas skiöna tropp.
Wår Ungdom inbilsk är, dess sinne dierft, förmätet,
Med medgångzroser måst dess lifztid blj oppfylt,
Han blinder haar sig sielf, sin swaga art förgiätet,
Alt sockrat wara skall, försilfwrat och förgylt.
Så länge lyckanB gunst ett motgångzwäder sänder,
Som skeppet för tu skiöt i hambnen leder inn,
En dierf förmätenhet sig opp i hiärtat tänder,
Han blåses opp, han yfz, och pyser i sitt sinn.
Men om ett olyckzmoln sig uti lufften samlar,
Som med ett dunderslag dess mod till jorden slår,
Så blir han häpen, rädd, och öfwerända ramlar,
Dess stålta sinne då ödmiuka tanckar får.
Då will han blifwa fromm och lära dygdens regler,
Han flnner at man ey får städz på roser gå;
Ey alltid för god wind på lyckans skiöte seglar,
Men motwärs mörcka blåst och starcka storm utstå:
Då will han lära sig at sina lastar dämpa,
Han går uti sig sielf, sin förra dårskap seer;
Han will moot ährans glantz och wällusts strömmen kiämpa, Dess motgångz hårda puff in wyshetz tanckar geer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>