Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ach! hur slinter han, han snalwar, halekar, faller,
Ty han har ännu ey sig sielf at kiänna lärt:
Han tröttnar alt för snart på dygdens branta haller,
Han haar sin förra art, sitt förra wäsend kiärt,
Hess forna stålta och förmätna höga tanekar
Sig finna åter in; han tror at alt är lätt,
At uppå dygdens wäg ey någon swårhet wanekar,
At alt planerat är, at alt är jämnt och slätt.
Ty går han modig stad, på egna k rafft er tråssar,
Och på en swager båt sig ut på diupet geer:
Men ach! dess lilla skepp mot wällusts klippor kråssar Sig snart i tusend kraas, och går till afgrunn ne er.
Han är thet barnet lik, som ey sin swaghet kiänner,
Och från sin moders hand med späda fötter går,
Thet skyr ey trappor, gålf, men kring så länge ränner,
Till thess thet bafwer fått blå stöter, bulor, sår.
Så är en yngling i the första barndomsåhren
Förmäten, inbilsk, stålt, oppbläst, förwågen, yr,
Till thess at komma ann the grå wijshetens håhren,
Och kättians unga eld för kalla åidren flyr.
Ty bör, O Männer ber g, oss sådant wäl betrackta,
Ey lita på oss sielf, wårt swaga wäsend see,
Oss för inbillning ocb förmätna tanekar ackta,
Som wåhra unga åhr inn wåra sinnen gee.
Ert opsåt ädelt är, I bafwer dygdens tanekar,
I will then kåta brunst ur kyska sinnet slå,
Men iag har förr Er sagt hwad hinder som där wanekar,
Och huru swårt thet är på kyskhetz wägen gå.
Jag tillstår mina feel, min swaghet iag bekiänner,
Jag hafwer fallet kull, iag offta snafwat haar,
Men achta Er, at när I så förmäten ränner,
Er kyskhet intet ock en snöplig ända taar,
Then Ryttar haar iag sedt som starckt i början ridet Haar bära seen till fotz then tunga sadlen fått,
Hå han måst löije, spått af gamla gubben lidet,
Som klok haar långsamt på then långa wägen gått.
Men knecktens wahna är, när han haar Ryttar blifwet,
Skall alt gå i galopp, i fyrsprång ocb i traf,
Han haar then stackars häst så länge spåren gifwet,
Till thess then tröttnat och han sielf måst stiga af.
Then som i början lopp, han haltar seen på krycker;
Then som först fortast sprang, han tröttnad ock först op p
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
