Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ten wagn som starckast kiörs går snart i tusend stycker, Och skeppet går i qwaf af ett för häfftigt lopp.
Jag haar Er warnat förr, iag bedt Er rida sackta:
Then som ey fallet haar, har sig ock aldrig stött, Then sig ey hafwer brändt, weet sig för eld ey ackta,
Then aldrig galla smakt, tror alt är socker sött.
1 kanske alldrig förr på kyska wägen wäret,
Ty weet ey hellre I af Astrildz falska streck;
Then aldrig reest, ey kiöld, ey heta, rägn förfaret,
Han aldrig wiUse än om rätta wägen geck.
Then wäg iag offta gått på slutet lär iag känna:
Af thet iag fallet haar, iag lärt mig stiga opp:
Mitt hiärta skall ey meer af kiärlekzlåga bränna,
Mitt lilla kyskhetz skepp skall sackta gå sitt lopp. Thet gamla åhr, som nu så långsamt från oss skridet,
Jag hafwer wijshet, dygd och kyskhet lära tänckt; Men skeppzbrått hafwer iag mot lustars klippor lidet,
Mig dygdens baan har mångt otaligt hinder skiänckt. Men när man stadigt går, man sidst till målet hinner;
Förutan möda man ey ährans krona får:
När sinnet utaf dygd och wijshetz kiärlek brinner,
Man då på ährans wäg till stilla dygden går.
The fall iag förr haar giort sku mig till warning tiäna,
Af thet iag feelat haar, iag kiänner mina feel:
Jag troor mig elfter hand wed dygdens footspår wäna,
At Samwetz stilla roo skall blj min nögda deel.
Jag hoppas detta åhr som snart sin börja tager,
Skall mehra nöije mig och mindre omak gee;
Ey ungdoms dårskap mig meer fr&n mitt opsåt drager,
Jag hoppas werldens fiäs med stilla ögon see.
Hwad nöije will ey dygd för liten möda gifwal En obeskriflig lust, en outsäijlig roo,
En stilla glädie skall i wåra hiärtan blifwa,
En hugnad, fagnad, tröst i wåra sinnen boo.
Men then högdragen är och stålta tanckar äger,
För klara liusetz skeen thet tiocka mörckret taar:
En sielfklok wijshet ey ett litet qwintin Wäger,
Och högmod ingen tyngd på dygdens wicktskål haar. När som Ulyssis Son then wijsa Mentor hörde,
Och klook misstrogenhet till egna kraffter baar,
Dess wäg då honom städz till dygdens tempel förde,
Och han mot Sinnens lust berömligt kiämpat haar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
