- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 11. En svensk fånge i Simbirsk ; And. Rydelius ; Harald Oxe ; Germund, Carl Gustaf och Carl Wilhelm Cederhjelm /
47

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så will iag nyckter nu på kyska wägen wandra,

Ty när som nyckterhet och kyskhet föllias åt,

Man då med nytta går på dygdens trånga stråt.

At lag thess bättre må till ändamåhlet hinna,

Så skall man sällan meer mig utom huset finna,

Häreffter will iag i min stuga giöra boot,

För thet med fyllerj iag handlat dygden moot.

Tu har mig lofwa täcktz, Min Bror, at Biblen sända,

Then Tu ey far igen förr än iag läst till ända:

Ach! at wårt fångskap ock så snart må ända få,

Som iag till Bibiens slut med Gudz hielp täncker nå. Om Herr Magistren mig will sända dödzens tanckar Som de la Serre halft, nog arbet för mig wanckar Med nytta och med lust min tid at bringa till;

Jag för Ert bägges låhn med wördnat will

p. p.

XXI.

Nachdem Ulyssis Sohn viel ungemach gelitten,

Nachdem Er wieder glück und Unglück lang gestritten,

So kommt Er in das sehr gewünschte Vatterlandt,

Da er dann stille ruh und süsse freude fandt.

Da legte sich das meer, die weisse wellen thürmten Nicht mehr so hoch sich auf; die rauhen winde stürmten Nicht mehr, denn nun das schiff im stillen hafen war,

Der nebel war nun weg, die luft war hell und klar.

Wohl dir, 0 Telemac! Man muss dich glücklich preisen, Du findest was du suchst; nach vielen langen reisen So findest du dein Land, und siehest wie sich schon Dein weiser Vatter setzt mit rühm auf seinem Thron.

Du darfst nicht mehr von müh und vieler arbeit sagen; Dich kan nich Metophis mehr mit gefangniss plagen; Neptun und Venus zorn dich nun nicht mehr anficht; Und kein Acestes mehr dein todesurtheil spricht.

Wer nach viel müh und streit dar ff Siegespalmen hoffen, Wer in den hafen ein ist nach viel sturm geloffen,

Dem ist die mühe süss, die arbeit ist Ihm lieb,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/11/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free