Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty fast olyckan tyckz bäd pläga kropp och sinne,
"Wij uti henne dock thet högsta goda finne.
Ty först hon lärer oss oss sielfwa till at känna,
See huru fåfängt är alt hwad wij effterränna,
At wällust är en strömm, som bort helt hastigt rinner, At äbra är en röök, som snart i skyn förswinner,
At gullet plågar meer än som thet nöije gifver,
At äbra, lust och gull, och alt till intet blifwer.
Seen wijsar bon, man bör hwad fåfängt är förackta Och endast effter thet, hwad stadigt blifwer, trackta. Thet är thet nöije som en stilla dygd oss skäncker, Thet är then rena lust, när man sitt sinne läneker At föllia wijshetz råd, thet är then hiärtatz fagnad, Then siälens söta roo, som dygden oss tillägnad När wij thet onda fly, men hålla wijshetz regler,
Då man rätt för tu skiöt till glädieshambnen seglar.
När som nu dygden oss thet högsta goda gifwer,
Och dygden åter oss lärd utaf motgång blifver,
Så geer ju motgång oss then aldra bästa gåfwa,
Men medgång twärtemot som oss tyckz roser låfwa,
På slutet törne geer, geer ångest, sorg och qwida.
Hwij sku wij därför ey med tålig sinnen lida Olyckans hårda kors? Om åter lyckans sommar,
Med Majeblomster och med gröna palmer kommer Hwad orsak haa wij wäl oss mycket till at fagna,
När för warmt soolåken här där lärer evigt rägna? Hwad ändamåhl blir då som wij oss för sku sätta? Hwad Byfte, dijt wij sku städz wåra tanekar rätta?
Thet är god samwetzroo, ett nögdt och stilla sinne, Thet wij ey annörstädz än uti dygden finne.
Men hwadan kommer dygd? Af wijshet; hoo är denna? Then största wijshet är, sig sielfwer weta känna.
Hwar får man lära thet? I motgångz hårda skola,
Där wij sku lägga af the unga barnens fola,
Som älska sockret, men för riset hafwa frucktan;
Så skola wij ock ey oss unnandraa then tucktan
Oss kors och motgång geer, som oss ur mörckret förer,
Och af owijsa barn till kloka gubbar giörer.
Lät oss fördenskull då med nögda sinnen taga Emot thet kors, hwarmed oss lyckan ärnar aga:
Wij willia biuda til) med lijka ögon kunna
See ann hwad godt och ondt hon oss beslutet unna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
