Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At alltid mera fä, men ey w&r åtrå mätter.
Then som sin högsta lust i goda dagar sätter,
Ar rolig till en tid när krafft och wällust wanckar,
Men när som åldren hoop sin bräckligheter sanckar,
Giör kroppen utan mackt och bort all wällust röfwar,
Så är hans glädie all; thet honom nu bedröfwar Hwad förr hans hiärta glädt; hans nöije haar en ända: Dess glädiestunder blj i sorgedagar wända.
Han märcker, men för seent, thet man i åhrens sommar Bör samla wijshetz fruckt, af then när wintren kommer Man sinnet trösta kan, som siälen styreker, stäreker,
När hon sin afgång från then swaga kroppen märcker. Then åter will högt opp på ährans trappsteg klifwa,
Lär aldrig nögder i sitt stålta sinne blifwa;
Fast öfwer werldens kretz han skulle få regera,
Med Alexander han en ny werld skull begära.
Men rätta ähran är then falska at förackta,
Och elfter then oss geer then reena dygden trackta.
Tu snikna Mammons träl, tu många tusend sanckar,
Men mån wäl någon lust hos tina skatter wanckar?
Mån tu thet nöije får tu uti gullet söker?
Ney, willian at meer få sig ock med godzet öker;
Ju mera som tu haar, ju meer tu haa åstundar,
Och huur tin gullklimp tu förmera skall städz grundar. Men, dåre, tu äst blind, och uti mörckret famlar; Then^är allena wijs, som dygdens skatter samlar,
Then är allena rijk som dygdens gåfwor åger,
Som intet effter gull, men dygd och wijshet fråger:
Ty dygd oss sinnetz roo, thet högsta goda, Bkäncker, Giör at man stadigt på thet rena nöije täneker,
Then fagnad, samwetzroo, som sig hoos dygden finner;
O säll är then, som till en sådan rijkdom hinner!
Men tu, o girigbuk, tu kan titt godz ey nyttia Emädan tu thet har, och seen när tu skall flyttia Och lämbna gullet qwar, huur fattig är då Siälen?
Då blir ett ewigt ach för arma Mammons trälen.
See så är thet ey lust, hwad elliest lust wij kalla,
Thet först tyckz mycket wäl i wåra ögon falla,
Oss bländar med sitt skeen och med sin glantz bedrager, Men sedan oförmärekt oss till fördärfwet drager.
Ey hellre är alt ondt hwad wij för ondt plä ackta,
När wij dess wäsend och dess fruckt med flit betrackta.
4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
