Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förr än iag affton seer med mörckretz länga natt Mig haa för hastigt fått i swarta floret fatt.
Kär andras sälla skepp en lycklig Westan leder,
Gär mitt af Kordans storm i diupa afgrunn neder,.
Kär iag med nöije tänckt till glada hampnen nå,
Så måst mitt usla skepp i tusend stycker gå.
Hwad frögd geer oss then wåhr, på hwilcken ingen sommar Med blomster, ingen höst med mogna fruckten kommer,
Kär wintrens skarpa kiöld giör gröna gräset tort,
Taar fruckt och blomster i then späda wäxten bort?
Min wåhr mig blomster gedt, gedt rosor, unga lillier,
Men ach! ett enda ord, ett fadrens löffte skillier
Mig wed min fagringz roos, wed lilliers hwita prackt.
0 löftets snälla ord! O ordetz stränga mackt!
Min’tid oskyldigt är bort hastigt härtills fluten,
Min jungfrudom är reen, min Grantz är oafbruten,
Mig älskogz kåta lust ey wällustz bahnen fördt,
Och kiärlekz heta eld ey kyska sinnet rördt.
Jag af min faders hand tänckt rätta nöijet bida,
I loflig kiärlek see en brudgum wid min sida;
Men döden brudgum är, som rena Crantzen tar,
För brudsäng mig bestämbt ett blodigt altar war:
Min morgongåfwa blir then hwassa offerknifwen,
Af grymma styngnet blir mig första kyssen gifwen,
Som munnens purpur till en dödlig blekhet giör,
Och klara ögons glantz i tiocka natten föör.
Then roos som på sin stielck torr och förwissnat blifwer,
Och intet plåckas af, ey kostligt watten gifwer;
Hwad gagnar blomman, som är blåst till jorden neer, Kär i dess ställe man ey skiöna fruckten seer?
IJwad nöie är sin wåhr, men intet sommarn lefwa?
Kär man bord fruckten inn för trägna hoppet kräfwa,
För ar bet lönen få, så kommer dödzens båd,
Taar fruckt och blomma bort, när han skär af wår tråd. Jag weet thet nöije ey som wåra hiärtan hämta Kär i reen älskogzlust brud och brudgumme skämta,
Mig är ey kärlekz roo och söta frögd bekannt;
För bröllops kläder iag en offerprydnat fannt.
Ty brister iag i gråt, och bittra tårar fäller,
I ögon, flyten som the stridast wattukäller,
1 ögon, hwilckas eld bord tända älskog opp,
Gien salta tårars strömm ett oförhindrat lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
