Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitterhet-arbeten af Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomgående benägenhet att gerna på bredden uttänja och upprepa en i och för sig måhända lycklig tanke eller bild, till dess den slutligen börjar förekomma platt och utnött, äro
svag-
heter, hvilka, såsom bekant är, i viss mån tryckt sin prägel på det Carolinska tidehvarfvets vitterhet och icke heller blifvit främmande för Rydelii skaldeförsök. Det är derföre lätt
för-
klarligt, att under det ännu en af Rydelii yngre samtida J. G. Hallman7), sjelf en bland frihetstidens mera ansedda poeter, från sin tids ståndpunkt prisar honom såsom ”en biskop
som vackra verser skrifvit”,
Erland Bring deremot * *) ett halft sekel sednare, då visserligen en stor omgestaltning i vår vitterhet redan inträdt, om
Ryde-
lii med anledning af Carl XII:s återkomst diktade qväde faller
föl-
jande ingalunda obefogade omdöme: ”Någon skulle kanskie
på-
stå, att inventionen icke är så lycklig uti ett gratulations-Poeme vid ett så stort och märckvärdigt tillfälle, äfvensom sjelfva
poe-
sien icke skulle uthärda till sin förmån någon granskning efter vår nuvarande goda smak; men såväl det ena som det andra felet kan ej tillräknas utan den brist på upodling, som
Svän-
ska skaldekonsten ändå vidhängde öfverallt. Rydelii snille
fram-
lyser väl därutinnan på åtskilliga ställen: men förutan det, at Svänska vitterheten icke var dess egentliga yrke, behöfves en längre tid och mer än ett enda stort snille till åstadkommande af den fullkomlighet, som tillhörer vårt tidehvarf och
hvarut-
innan medelmåttigt goda värser kunna skrifvas af något hvar och med rätta hållas för odrägeliga. Den latinska vältaligheten var det rijmliga fält, hvarest Rydelianska snillet icke fant något tvång utan kunde visa sig sådant som det i sjelfva värket var.” De brister, hvilka vi antydt, motsvaras dock och
uppvä-
gas i väsendtlig mån af obestridliga förtjenster. En oftast varm känsla, en ej ringa fyndighet vid tankens omklädande i poetisk form, ett vauligen fint gehör för versens harmoniska byggnad, i för ening med den brinnande fosterlands-kärlek och den
inner-
liga fromhet, som gifvit grundtonen åt de flesta bland Rydelii dikter försona oss lätt med deras ofullkomligheter, och torde göra dessa dikter åtminstone delvis äfven för vår tids bildade allmänhet njutbara och läsvärda, i synnerhet om det derjemte tages i betraktande, att de lemna ett ej ovigtigt bidrag
7) Sahlstedts Sami. IV. pag. 4.
•) I sina samlingar till ”Minne öfver Rydelius”, hvilka i
hand-
skrift förvaras på Lunds universitets-bibliothek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
