Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitterhet-arbeten af Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hans tid ännu litet war Af gamla goda werden qwar Och dygden mer i ära.
Odygden eij sä långt steg fram:
Hon m&ste dä med billig skam Sit wedertecken bära.
Men om iag w&gar säga sant,
Will wårlden nästan slätt och grant I ondt sig nti fördiupa.
W&rt 1700 åretal I synden först och se’n i qwal Har fallit hufvudstupa,
Och Gubben med förifrad håg Dän slemsta tidens foster säg Alt mer och mer tilväxa.
Han en halsstarrig wärIdens hop . Med dunder-röst och tordöns rop Gaf alltid friskt sin läxa.
Han skalf eij för de rikas pracht» Som sig förmente äga macht At synda opåklandrat.
Sin fulmacht och sin Ämbetaplicht Förstod han wäl och följde dicht,
Mot alla oförändrat.
Doch bäfwand’ hiertan gaf han med, Och lätt förstä, hur’ Gud är god*
När syndarn är klenmodig.
Han med de liufsta ord beskref,
Hwad obeskriflig kärlek dref Gudz Son at hänga blodig,
Hans tal dät flöt som strömmen fram Och tungan märktes aldrig lam,
När han sitt ämbet giorde:
Men när han famb och fyrti’ &hr Med ifwer warnat Christi fåhr Och giordt alt hwad han borde,
Då blef hans mål förqwäft i hast,
Att han som barn sitt tungobast Ey kunde redli’ styra*);
*) I Sparschuchs ”Underrättelse om Ätten Bydelius” omnämnes. hurusom han ådragit sig ett slaganfall och en sexton-årig mållöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
