Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Oxe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
JHenniskian böriar sin tijd uti gråt, skrän, tåhrar och klagan, Då hon nr mörkaste rum kryper uth, hon födes i elend, Skyles dess nakotta kropp, dess skröplighet lindan väl täcker, Roo utaf vaggande har och födan af moderlig bröste. Böriar hon krypa, lär gå, strax svärtas snöhvitaste patten, Miölken, som förr varit sööt, smakar bitter som malört
och galla,
Småkrämpor finna sig in, efter hand väbl koppor och
mässling.
Mässlen å hufvud och kropp högst smärtar de spädaste
lemmar,
Att de med skrik och med gråth synes andan för sveda
upgifva.
När som nn så några åhr flyta bort som rinnande
ström-
mar,
Fyra och fem, ja till sex och pilten får byxor och tröija, Då tar ny plåga först an, när han skall i bokliga konster öfvas och hållas till dygd; helt svårt är att stijga de
trappor,
För ungdoms blomstrande åhr, som tänckia på helt andra
saker,
Ån taga peckstick i hand och visa på a, b, c, d.
Hvad gagn det föder af sig framför all ting uti verlden,
(Vijshet, förnuft och förstånd regerar och styrer störst länder,) Vetb icke ungdomen af, men håller för tvång och störst
plåga»
När de blij håldna till dygd och förda på dygden es vägar. Chronan af klaraste gull, infattad med ädlaste steenar, Äga och bära får den, som dygden för ädlast ting skattar. Dels hafva lyckones måbn, fostras up uti tuckt och all heder Medelst all kiärlig försorgh, för barnen föräldrarna hafva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
