Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Oxe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uthtoo jag Skyndar mig nehr iisrchlnt alet lnäita:jag hittotfr; Man aäv Jag komfeerdit der, ; jag ! all "ider" förändråt da
r: . - . i. •;; i flnne*\ > ’•
Sangöch sväbl ocb så batti det är ältrted kastat itiuficketil Frager man då efter sitt, see de surt på en ut lijksom turcken. Åntlig omlyckanärgod, bchmau dåf»r igen tsiita «aiM^ Tänkia -att hVijta- sin. krop,< sbrn^af. skiörmig är mattek
ocb slaaker,
Lägger man sig i sin koij,,til) sömnen en? ögon till^uter, Vetb mau eij ordet utaf, för än fen beskyttarlösskiuter, En half cartau bredvid näsan på en, det smäller och dundrar Som tordön vore i skiep, en sofvand’ då vaknar och undrar. Lyckelig är ban ocbså, om eij utaf styckenas skräller Rööken, londtstaakan, gevebr ocb kruthorn på bonoro ned
faller.
En okiänd, som så i sin säng sig lagt bar att bvijla och
såfva,
Mista kan ögon och näbb; sådan sömn jag icke kan låfva, Plågat man är utaf löss, af loppor, af möss och ohyror,
IIvilka der uti all rum krälla kring, som i myyrstacken myyror. Då klår man sig vähl bak, väbl fram man, man ligger ocb
gapar,
Vänder sig af och an, man får böra konsert utaf skrapar’, Som giöra skieppet väbl reent och vackert, som de sig inbilla, Men sofvandes öron dervid tillpynta förbannade illa.
Då springer man ntor säng, som vor man ryssgalen ocb
viller;
Strax får ban see en god vän, som en kappe med kummin
inspiller,
Vackert ban super en till en snup, två, tre eller fyra, Bäst är full giöra besked, ty man seer de nycbtre gå yra. Ocb kan jag sväria derpå, fast aldrig på skiep jag var
fuller,
Att både nätter ocb daar tyckts mig vara drucken och
doller.
Om nu att siön detta giör ocb af sådan värekan månd vara, Vetb jag eij vist utan lembnar det den, som kan det be*
srara:
Nog är det att jag vist veet, att skogsfogeln aldrig lär simma, Ocb eij står tvingas till siös, fast på bonom lägs bessel
och grimma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
