- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 11. En svensk fånge i Simbirsk ; And. Rydelius ; Harald Oxe ; Germund, Carl Gustaf och Carl Wilhelm Cederhjelm /
50

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Oxe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Falting i vante år lös, fijra båttre på baakbord* ta plån tan, Ringa cordelen vähl op, sij hur slaak år vårt stag ocb

bårduna.

Flagman, tag gula lampan, lått vaija, vi gå nu till anckars; Constabel, klar vid dit styck, gif fyyr, låt man anckare

falla.

Fan far i er al i hoop, som må veta att forst klara boyen, £n flagman kommer om bord, gossar snart, fort fram på

fallreepe,

Hår år hans sluup; sluup håll, håll op en oeh laggen i

styrbord.

Hr commendeur, veth I hvad, rätt nu vill vi giora pas

marin.

Neij, flagman, op på mesan, låt vaija på toppen bvitflaggan. Fort med blå vimpelen np, uppå öfverstao af mesans spriet Sådan en låth uppå skiep både dagar och n&tter mån

vancka,

Blandat med månghanda bugg; dock må ingen var* af de

tanckar,

Att nu med det alt är giordt och sedao eij roebra månd vara. Den som nu sådant vill troo, den vill jag beskedelig svara, Att detta gnyt hafver sig allenast der ofvan på däcke, Och ännu I000:de mehr, som beskrifva mit papper eij

räckie.

Hvem hinner räckna de block, deu bryy, de tråssar och

brassar,

Som uppå sådant et skiep, vähl besat, tilhopa sig passar? Derföre kryper jagh ner uthi öfverste däekes lauka,

Strax finner jag der för mig ibland annat en hoop med

de siuuka,

Som uti mattor och dook under däckiet der ynckelig hängia, Och när det stormar ocb blåås ringa samman, som klockor

sig slängia.

Bland dimper bängkoijen nebr, så den siuka slår ryggen

mot stycke,

Så den går af, har jag sedt. Hur kan det kom1 i ens tycke, Att den, som siuker för ar, blijr frisker, när ryggen år

kniehter,

Ocb stundom armar och been, både hofvud ocb halsen blijr

brächter?

Mebra i skieppet ån fins, som jag no eij gitter omtala, Med rapparter ocb tallier sampt bräcker tiden förhala,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/11/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free