Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germund Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess fågringh bar dben krafft migh knnna stads fornöja, Dess tack b ee t kan min bågb ifrån alt annat böja.
Dess lifligheet förmår mitt lif ocb lefnadh föda,
Dess minsta mattbeet kan mitt lif och lefnadh döda,
Så nödigt som jagh kan mitt lif och blodb förd ömma,
Så nödigt kan jagh och tbin ögons skiönheet glömma; Dhe ä naturens konst, begrep och mesterstycke,
Dhe bafva mera eldh, förundran, stådt och tycke,
Äbn alt hvadb himblen bår och man i jorden finner,
Dy Titan är stenblin, ehuru klar han brinner,
Ocb kan eij med sin eldh ensamb ett strå förbränna,
Dher dhe i brand och blåss blodbvåtha hiertat tänna.
Men jorden är ett gruus bland träsk ocb faalen aska, Föruthan hängn och vårdh, som vär och vinn förraska, Dy är din ögon mehr ähn dessa våhl förvara Och med en dubbel vacht ifrån alt mehn försvara.
Dher Titan lider nödh af töcken, måhln ocb dimma, Hvar i han uthan skierm måst ofita harmfull simma,
Och jorden äfven slickt i alla åbrsens tijder För kiöldh och heeta svårt sampt blixt och dunder svider. Men, Angelon, jagh beer, du tror eij jagh vill skrifva Hvad obeskrifligt ähr, ehn heel afmålningh gifva,
Uthaf dess indre form och underbara lynne,
Men blått jagh vördar här dess yttre macht och kynne; Hvaer morgon Phoebus går up i sin höga himmel,
Så står mitt minne up och i ett sorgse hvimmel Går heela dagen kringh, och fåfängt föreställer Sigh dine ögons glantz, til dess att bara qväller Medh svarta floor bedrar dett halfva verldens vida,
Då jagh min krop och siehl må bädda nebr i qvida,
Att jagh så dagh från dagh, så natt från natt skall dvällia Och uthafl vederfångh mitt hierta bry och qvällia.
När Cynthia drar an sin silfverklara kläder Och menar att bon migh med halfva verlden gläder,
Då plågar hon fast mer mitt helt bestörta hierta,
Som mera trängtar till medh ånger oeh med smärta Att see din ögons skien, som jagh kan uthan våda Med min förnöjelse, anbidia, troo och skåda,
Hvar af jagh nu ey mehr kan verkligh få åthniuta,
Ähn som een syn och drömm, när påsten kan bijt luta; Dett jagh dock merker mehr, dett jagh gier större seger Äbn heela månans flåck och Titans vida läger;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
