Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelfkärlek hviskar fram, ehur vi oss förställa,
Oif himlen hvad du bör, at han dig ej må fälla,
Gör andra menskor godt, att de må stå dig hi,
Då har du bvad du vil, då kan du lycklig bli.
Jag tilstår, vårt förnuft det kan. mig högst förtryta,
Plär sällan ha den kraft, att sina bojor bryta:
Invikladt i sig sjclft, det vet ej unnat af,
An vara sjelf sin Gud och sjelf sin arma slaf.
Men lät oss lyfta upp från stoftet våra tankar,
Och se hvad utom oss i verld och himmel vankar:
Jag är et solegran mot alt det, som jag ser,
Hur skal jag älska då för min skull er och fler? För sakens värde skull jag endast henne vördar,
En lögn kan göra gagn, en sanning stundom mördar; Men mån en ärlig man ej vil för sanning dö Långt häldre än sin graf med stulna rosor strö.
I svaren, den gör ej sig sjelf det gagn han menar,
Som klifver efter frokt på falska, vissna grenar,
At ta gemena steg plär gärna båda fall,
En skälm blir en gång känd och då är lyckan alk Fördenskull bör man sig med ädla medel hjelpa;
Men kära, lät oss ej vår högsta lycka stjelpa:
Vår högsta lycka bär består i sinnets ro,
Och den kan aldrig fås i ege Jag bAr ej gjort min plikt, mitt sinne gläds ej mycke, Når blott för egit gagn jag vunnit verldsens tycke:
Tänk när jag lofvar Gud, det var för egen vinst, Ocb när jag tjänte er, så var er nytta minst. V: Än mer, jag säger sen, när all min brist är öfver, Farväl, du milde Gnd, jag dig ej mer behöfver,
Farväl, min v&n, min släkt, jag är riksråd och mer, Blott jag vid tjänsten blir, jag bryr mig ej om er. Nej, nej en sådan sats kan stå på starka fotter,
Men dygden, fruktar jag, han rycker up med rötter, Fördenskull görom godt med rena dygdebloss,
Som godt uti sig sjelf, men ej just godt för oss.
Gud tog ej oss till grund, när han först dygden gjorde, Han tog sig sjelf, han böd just hvad hans renhet borde; Ett ljus gör grönt till blått, en loft gör tnngt till lätt; Men sant är evigt sant och rätt är evigt rätt.
En annan lag bar Gud omöjligt knnnat skänka,
Det är hans strålar blott, sopi i förnuftet blänka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
