Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der ser jag att jag sjelf ej endast är min lag:
Först Gud, sen Svergesgagn, sen kungen, sedan jag.
Dal im
I flygen så omkring, och til en sådan högd *
At med min svaga syn jag er ej kan upsöka,
Hel solblind af ert tal, jag skulle vara nogd,
Om något skymt af mitt deri jag såge spöka.
Nej, der ej fins ét ord af b vad jag skrifvit bar,
Hur kårlek till oss sjelf bör till all plikt oss styrka;
Men mig blir satt i mund: Jag mig til afgud tar,
At jag det högsta är, som jag bör fira, dyrka.
Ett sådant öfverdåd, jag sjelf re’n vederlagt,
Det icke tålas kan, om ej bland vilda djuren,
Som lefva hvar för sig och äfven äga roagt Att äta upp b varan, af den som gjort naturen.
Men. oss som hao har skapt att bo i hjonelag,
Oss, som han framför dem skänkt gåfvan til att tänka, Oss han oek inblåst bar uti vårt bjertelag Hvad till gemensamt väl oss till hvaran kan fänka.
Hur kalleu I den drift, är det ej egen-nit?
Hvad annat fins i oss, som oss kan öfvertala At tråla för hvar an med oaflåtlig flit,
At bålla för bvar an båd gods och lifvet fala.
I bytet af den plikt, vår sällbet här består,
Dygd annat icke år än bytet väl follgöra;
Så at vår egen-nit, som till vår sällhet går,
Ej genom annan väg än dygd oss dit kan föra.
Ej sådan egen-nit til dygden sporre är;
Hon Gud, kung, land och folk med vördsam kärlek säter, Hon efter hvars förtjänst hvar en vet bålla kär,
Och aldrig oförskämdt sig med sitt herrskap mäter« Dernäst med egen-nit sig ingen understår Igenom räfvespråog til lycka sig att hjelpa,
Han vet ju likt med likt man alt betala får,
At den, som stjälper oss, ger lof att honom stjälpa.
På samma grund bor den, som bint riksråd att bli, Ej dem, som honom valt, på näsan drista knäppa,
EUY ock uti sitt kall begå bedrägeri,
Om han sig älskar sjelf och ej vill tjänsten släppa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
