Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#
I redan gifvii med, at vi oss alska fors t;
Mån’ tro det smakar väl för sådan kärlekstörst, Att man af karlek blott til hvars mans rätt och bästa Sig olönt går förbi och svalka vil sin nästa?
Hur kan samhällighet bli häftad af en lag,
Som mot naturen går, som af dess stränghet svag Alt sedan verlden skops ej tvännc kunnat para.
IIvar fins de? I hvar tid? Jag vet det ej besvara. Kanske för Adams fall att er oveldighet Sig passat til et band af folks samhällighet?
Men sedan vi ej mer oss sjelfva kunna hjelpa,
Skull er oveldighet först oss se’n bolag stjelpa.
Naturen torftig är och tror sig ej for god För allmänt hjonelag at hålla öppen bod;
Ja, af oveldig dygd tycks hon väl kunna skryta,
Då sitt och andras tarf hon jämka vet och byta.
Med sådan olikhet oiti vårt tänkesätt Kan ej til läran er min sats ha giftorätt,
Med glädje ville han sig efter henne lampa.
Men är det i hans magt, förnuftets lag att dämpa?
Cederhielm.
Jo men* det blir vår sats, som skall för bägge gälla, At all naturlig rätt i älska har sin källa;
Men hur vi älska må, det blir vårt Jilla krig,
I sägen, er och Gud, jag säger, God och mig.
Jag vil att ordning minst i kärlekslagen fattas *
Och at maa älskar alt, som sakens värde skattas.
Först det, som är förnämst och sen et mindre värdt, Ju i mer fullkomlighet, ju mer är ämnet kärt Om jag kund" älska den, sém stor och evig lyser,
Och högsta nåd och rätt beh magt och’ vishet byser . Så mycket mer än mig, som hän är mer än jag, Mån’ jag då gjorde fel emot förnuftets lag?
Om I och vorden Gud, som jag det vil förmoda,
Blott för hans egen skuld och som det högsta goda, Men intet jast för det, at han er visar nåd,
Mån’ då er> lära går emot förnuftets råd?
Nej, han, som alting gjort, den stora älskligbeten,
Bör för vår kärlek bli, som norr ar för magneten;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
