Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
For skaparns ära skull, mig sjelf och er oeb fler Jag redligt älska bör, men ej för min skuld er. • För sin skull älska Gud är då en nedrig lära,
En egennyttig dygd, en egen nyttig ära: .
En själ har skaparn då, som oxen har sin dräng, Han älskar n för hans balm och fruktar n för hans släng.
Dalin.
T
± bafven vrängt min sats uti ert skalderus.
Vår tvist ej nånsin var, hur cbristne ’älska böra;
Men huru vår natur, instängd i eget ljus,
Tar älskan til sig sjelf i alt til rättesnöre.
Med samma skildnad nu jag frågar än en gång, , Til hvilken k är leksdrift naturen först oss länker? i
Går hon oss sjelf förbi? Gör hon sitt första språng: Til hvad osynligt år och det, hon ej påtänker?
Nej, innan vårt begrep så högt sig vågat Opp,
Full kärlek til oss sjelf i blodet redan brinner,
Och se^n en okänd magt märks vara alt vårt hopp, Då först ur egen-nit för henne nit uprioner.
Kan i kärlekens ätt ann ordning tas i akt,
Än nämna aldraforst den först i oss vi känna?
Men fast jag älskar mig förr än den sagde magt, Det icke säja vil, mig älska mer än benna,
Ert misstag deroti er til ett annat för.
Full af en andlig nit, I glömmen att besinna
Hur kärlek uti sig från vördnad skiljas bör,
Och att man särskildt dem utan hvaran kan finna;
Då jag sagt: För min skuld jag börjar älska Gud. Mån’ deraf slutas kan, hvars vördnad jag afbördar?
Tvärt om: då jag rätt läs naturens kloka bod, - •
Jo mer jag älskar mig, ju mer jag skaparn vördat4.!
Ges något större band ån invärts tacksamhet?
Kan någon i sig sjelf dess kädjor sönderrifva?
Mån’ hon ej växer til, som man sig älska vet, ’ Mot deri,utan hvars bjelp alt skulle!intet blifva? s Si, så vil jag förstås. Med er jag längre går:
Vi äro oxen lik; som honom, eget bästa
Oss leder den til fot, af hvilken ‘alt man får;
Som han, vi älska den oss föda vil ocb gästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
