Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin dumhet, ger jag med, si stor är som ert vett. Deraf det komma lär, at uti mina kladder,
I hundra tusen fel formenen hafva sedt,
Då jag åt all vår plikt ger egen-nit til fadder.
Vår sats jag än en gång med eder företar,
Och om jag med min sudd den lifligt ej afmålar,
Är det ej undran värdt: er pensel jag ej har Ej heller lys som I af sund- och klarhets strålar.
Til frågan: på b vad grund naturens lag är stödd?
På kärlek til sig sjelf, jag utan skrymtan sade.
Mitt skäl är: jag uptar, i b vad stånd man blef född, Då man ej annan lag, än som naturen hade.
Jag hundra gånger seu uprepat i bvart blad Det: fastän aldra först oss sjelfva vi ha kära.
En allmagt, land och folk, en kung, hvar i sin rad, Vi för vårt eget väl måst vörda, älska, ära.
Når sådan rågång jag kring egen-kärlek gör,
Och någon tror, den sig til egen-dyrkan sträcker,
Den antingen ej vil ge akt på rå och rör,
Eli’ ntaf öfverdåd dem rubbar, flyttar, spräcker.
År någon ting så godt som ej kan bli förvändt?
Med all sin tydligbet har Gud ej kunnat tala Så tydligt, at ty värr det icke ofta bändt,
At mången deremot fördristat sig at gala.
Mer än han kan ej jag för falska fölgder stå,
Så iäoge ur mitt tal de icke visas flyta,
Ån mindre någon kan med fog mig börda på,
Hvad sjelf jag nekar til och söker sönderbryta.
Som I, jag älskar alt så högt, som det är värdt, Jag er värdering ock tar an i alt til pricka;
Men jag tror all min eld, for alt hvad jag har kärt, Tänds up af egen-nit, som af en svafvelsticka:
Deri tror jag består vår skilnad och vår split. Bevisen I mig nu, om I mig viljen fälla,
Det uti vår natur, en omedelbar nit För God är til dess lag den första grund och källa.
Hur gladligt skalle jag dervid låta bero!
Hor skamligt skulle bli för alla tiders lärde,
Som nästan med mig haft en egen-kärleks tro,
Om til natarlig lag fante grund af högre värde!
Cederbjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
