Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För skam skull bunden fast, med vänlig tacksamhet. Skull det ock bända så, at detta bandet brister,
Det är, när han sin glans och gods och lycka mister,
Då bar han ingen ting, tror han, att tacka för,
Då är den usla matk oskälig som en stör.
Si, så plär egen-nit vår frägd i vaggan mörda,
När han ej älskar den, som han vil bara vörda,
När tacksanthet skal bli all glansen af vår dygd, Kort sagt, når dygden är på egen-kärlek bygd.
Men lät oss ta et lif, som rena tankar hunnit,
Som har sin skyldighet mot verld och himmel funnit,
Som ser b vad ljus det har framför de villa djur.
Mån* det har blott sig sjelf til lag for sin natur? Förutan dumhet kan den minsta själ ej tänka,
At blott för hennes skuld båd sol och stjernor blänka,
At luft och haf och jord och hennes likars rått Sku endast stå til tjänst for sådan liten sprätt.
Nej men, hon tanker så, om bon ej aldel’s drömmer:
Jag ser et härligt värk, som mästarns hand berömmer,
Jag tusend verldar ser med millioner lif, •
Jag tror ej han dem gjort för blott et tidsfördrif. Han lär då satt mig bit, en skyldighet at göra,
Så väl som andra lif, dem vett och snille röra.
Men hvad är då vår plikt? Jo,- utan tvifvel den,
At bonom och dess värk ge pris och tjänst igen. Hvar får jag då en sats, på den jag fritt kan bygga,
Båd himla-lära, lag och alt b vad mig kan trygga?
Jo, den blir giltig nog, jag har så mycke lärd t,
At jag skal älska alt, så högt, som det är värdt. Är då en evig magt mer värd än folk och länder?
Är då et folk och land tner värdt än kung och ständer? Är då en kung, et stånd, mer värdt än jag och mitt, Så älskar jag så med och slutar troppen fritt.
Då bygger jag derpå min plikt emot min nästa,
Jag hatar då en bof, fast han drar fram mitt bästa,
Jag älskar dygd och rätt, fast, de förtryckt min säd, Kort sagt: der värdet är der är min kärlek med.
Si, såleds finnen I, at egna-kärleks satsen
Hos männskor i gemen thy värr behåller platsen;
Men at han är en far för hundra tusend fel,.
När min dermot är sund och klar och håller spel.
Dalin.
XI: 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>