Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nar Berenice sees sig sjelf med gråt.beklaga,
For det en kr5nt gemål en T i tas ey vil taga,
Til Iris hvisken då, al karlek mycket rår,
Som i de storas håg for beders-lusten går.
Ocb läggen sen der til, det mindre mån om beder,
Ebr lycka i slikt mål I skallen lägga neder,
Samt at all verldsens gull, all höghet, ståt ocb pracbt Ey skalle fresta ehr emot två ögons macht Den ådelmodighet, hon då af ehr får höra,
Tor eder kanske strax af henne älskad göra,
Så at hon i sig sjelf tör fråga: kan man tro,
Et bjerta så väl skapt än i sitt egit bo?
Jag säger mehr: kanske hon torde vrida tahlet Til at få forska ut, på hvem I kastat vahlet,
Då är det tid for ebr, ifrån all frachtan fri,
I kannen sacka strax och säya: det är I.
Om tröstad af det hopp, en lycklig början gifver,
Til bättre mötesplatz ehr önskan eder drifver,
I nästa joble-helg kring löpen malm och stad At söka henne op i dantz och maskerad.
Der Astrilds marknad håls, der plägar mäst man söka, At med än någre fler sitt kärleksvälde öka,
De skönas ögon då kring löpa aldra mäst At öka deras hop, som de i boyor fast At öka samma hop de sig all möda gifva.
Konst och naturens verck, liksom hopsmälte blifva,
Hvar en då smyckad är med all sin bästa zir,
Och. ingen spegel fins, som ey råd-frågad blir.
Fast vänner ander sig, en mot den andra stretar,
Hvar an at sticka ut en afvands last dem retar;
För milda ögneblinck man sig ey vända kan,
Och nya sackar der tas icke illa an.
Alt könet tyckes haft den lusten til sin aroma,
Den lilla synden fins i de mäst dygdesamma,
Det vil man rosa skal dess aldra största fehl,
Och den, som minst är. skön, i skönhet tror ha dehl. Den, som I hållen kär, då icke undantages,
Af sin bebaglighet, hon litet sjelf bedrages,
Och storsint af den pracbt, som fängslat alt ehrt hopp, En annan Paris hon kanske vil leta opp.
Slik svaghet vördas skai, och henne at förnoya Stån til, det ingen mer än hon kan hiertan böya,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
