Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon trapvis honom för at yttra all sin brist,
Den bon vähl viste förr, men låddes icke vist Hans fruchtan skingrar sig och han sig endtlig vågar At uppenbara alt, hvad som bans hjerta plågar,
Han b5r8 ocb bön hord blir: som Echo bon då gör, Och med behaglig blygd hans talil och suckar for.
Så skal man stegvis gå til den, man efterleter;
Först alt ting vördnad ar, högachtning, böfligheter, Men alle desse ord, uprepte utan mått,
Til slut betekna alt, som namn af kärlek fått
Fördristen icke då som älskare framränna,
För än ehr Iris först ehrt värde lärt att känna, Upvachten henne stads, förtjenen gunst och hopp, När tid blir, i dess bröst ehr kärlek tänden opp. Om til et skådespel 1 hören hon vil fara,
Då söken aldra först der henne närmast vara, Atminstonne I fån det nöyet henne see,
Ocb kanske lägenhet i tahl at eder gee.
Fast allmänt der med skäl man spelarne berömmer, Fördömmen I likväl alt, hvad som bon fördömmer, Ja, skonen icke en, ocb henne til behag I G auf fin sjelf et fehl updichten i ehrt lag.
En vacker ofta törs om skådespelen dömma,
Och vil, ehur det sker, man henne skall berömma; Fördublen alt det pris, hon tager til sin debi,
Och höyen helre up än rätta hennes fehl.
Undviken doch med fiit den alt för stygga nesa, Med dygds och vetts förtryck, åt lasten stöder resa, I alt af sådan art gån ända fram och rätt Och visen ingen bucht i edert tänckesätt.
Om Ariadne spels, då henne I beklagen,
Så bannens öfver den, af hvem hon blef bedragen, Och säyen, det hon väl förtjent i Theseus bröst Den tro och redlighet, han svurit, med sin röst«
Der af anledning tan at svärja hvad I hinnen,
Det ingen större last än fiychtigbet I finnen,
Och at ey nånsin den* som eder välja må,
Skal af et sådant vahl den minsta ånger få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
