Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lyckan oti spel ey genast pungen fyller,
Vän, Iris, dräng ocb alt derföre ban beskyller;
Han känner ingen ting, alt blandas, harmen drar,
Och alt då svara skal for hvad han tappat har.
Sen ganska fåfängt är, då ifvern börjar sjuncka,
För Iris, som är vred, på nytt med vördnad prnncka, Hon tar hans kärlek då. för idelt gykleri,
Och annat der uti ey^ ser än raseri.
Hvad för empfindtlighet kan sådan älskan tända?
Men detta smäda syns; jag vil mig helre vända Til den, som, då i alt han andras vilja hör,
Behagar uti lek, sig modlöst älskad gör.
När Iris roar sig med virkning, söm ell knutar,
Eli’ som Arachne förr sig på sin båge lutar,
Och färgor blandar hop med så behagligt svik,
At hårduk i dess haad en blomster*säng blir lijk,
Då, fast än til den konst han ey kan banden vända, Små andra tjenster görs, han bjelper bågen spända, Han nystar hennes garn, oeb dem så para vet,
At mörkrödt af et liust får ny bebaglighet.
Hans lön ey långsam blir, hon tar med vänligt löje Alt hvad han tilredt har, bon visar samma nöje,
Som mästarn, då han sjelf sin målning skynda vil,
Är glad, att gåssen färg och penslar lagar til.
Dermed, ehvem han är, man kan sig ey förnedra, Ja, Jovis egen son tvert om sig mente hedra,
Då för Orophale8 skull han, soifa en hjelte var,
En spinråk til sitt verck, til drächt en kjortel tar. En skönhet deraf rörs och utaf glädie spritter,
Då henne til behag et lapri roa gitter,
Och at se benne sy, ey dagen finnes lång,
At hennes söm ey störs, om ey med kärleks-sång. Än fler små nöyen ges, som ban kan henne göra, Har bon at sjunga lust, han trötnar aldrig höra,
Om bon vil bedder bli, sin bön han intet spar Och klappar bänder längst, då hon ntsungit bar.
Om ban bar röst och konst, bvad är det för en lisa Med henne stämma in och sjunga samma visa!
Då samma kärleks drift uplifvar deras sång:
Jag evigt älskar ehr, de säya på en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
