Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos Chloris, min rival, der i mig ofvervåger,
Han siunger ingen ting som hon ey eftersäger,
De steds hvarandras namn hopflata i hvar ton,
Hvar han har Cbloris sagt, der Tircis säyer bon.
Om han besvarar sig, at mycken plåga lida,
Så tackar hon sig sielf at ha väckt op hans qvida;
Om hon beklagar sig, att sucka ledsamt är,
Han yfves strax och tror, hon honom håller kär.
När han for Echo plär sin tro ell’ ängslan sjunga,
Hor det strax samma tahl af hennes egen tunga,
Hvad som på en gång säys, det ofta lika käns,
Och hjertan rätt så väl som röster hopa stäms.
Jag, som ey gåvor har med dem det nöyet dela,
Mig tär uti mig sielf at rösten mig skal fela;
Men svart- och afund-siuk betänksamhet mig lär Dem prisa med min munn, då bjertat misslynt ar.
I sådan oro jag, no törs jag det bekänna,
Mig ofta föresatt dem svärta med min penna.
Jag skref, men hvad jag skref, fast än i ondskans dröm, När jag det eftersåg, var Chloris til beröm.
Mitt hjerta har en konst min vrede at bedraga,
Alt glöms förutan lust at henne stads behaga;
Jag henne återser med samma kärleks krig,
Och kastar hennss skuld på ödet och på mig.
Jag henne förebrår dess hjerta och dess tunga.
Hvem kan väl, svarar hon med bister upsyn, siunga? Reskyller sedan mig för grundlöst knorr och låt; Svart8iukan, svarar jag, stark kärlek följer åt.
Hon fägnar sig at se, det jag af ömhet felar;
Mig fägnar, at hon sielf med flit min svaghet helar,
Och våre hjertan då, til freds med bådes sed,
Bekriga väl b varan, men bedia sielf om fred.
Af hvad mig såleds händt, I lären väl erfara,
Misstanckan loflig är; men bör lärachtig vara:
Den älskar utan eld, som aldrig svartsiuk är,
Den älskar ey sig sielf, som altid fruchtan bär.
En liten misstrobet gör mycket godt til saken,
Som salt, mer smak hon ger, jost när hon bittrar smaken. I älskarn frachtan kan upväcka större lust,
I honom nöyet föds af sådan ängslans pust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
