Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ungdoms giäsand’ blod är lätt til at bedraga,
Men konst att ur dess bog en rotad tanka taga
Om Rom, far, consulat, hans afsky för alt svek, Tarqvini bat, men mest hans hog til barda~lek. Kän Titum rätt och se, hor han af spotsker ifver Drifs, fast af kiärleks gift bans hierta kiusat blifver För Tullia . . .
Aron.
Mån han väl älskar henne?
Messala.
Ja,
Den hemlighet jag nyss fådt ur hans hierta dra. Han rådna steif dervid, han syntes högt förtryta,
At denna svaghet skull hans stolta sinne bryta.
Dock af allt annat, som den hielte röra kan,
Är friheten, den han sig aldra mäst tar an.
A ron.
Så skall en enda man få pråla med den ähra,
At han Roms välfärd får på sina skuldror bära.
(Til Albin.)
Låt oss ej tappa mod, alt står i öppet fäldt;
Men skynda dig nu strax bort til Tarquini tält.
(Til Messala.)
Kom, gå til Tullia, att få des tankar veta;
Jag har uhr folket lärdt en hemlighet utleta.
Hvad biertat menar, jag uhr ögat läsa skall:
Hon snaran binda bör, som skall dra Rom på fall.
Andra -Avhandlingen.
Första intrftdet.
Theatren föreställer en cammare i Bruti hus.
Tullia och Algine.
Algine.
Nå, cronan hör er till, ert öde blidkat blifvit, Det gier åt er igen hvad det från Tarpuin rifvit:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
