Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om I min vrede vill med smicker-ord förföra.
*« ?
At ett förbudit steg af lastvärdt bögmod giöra,
Förlorar sig er konst mot min upprichtighet,
Mitt öppna bierta ey af falska räncker vet.
Mig rådet orätt giordt, ocb fast min onska billig,
Är jag docb till des tienst med lif ocb blod helt villig.
När oss en allmän nöd till vapnen manat at,
Får bos bvar redlig’tnan alt enskylt hat sitt slat.
Vår vrede kolnar, vi bli såta vänner alla,
Ocb utom er vi ey för ovän någon kalla.
Vår kiärlek mot bvaran fins i bvar droppa blod,
Och bysa emot er ett lika bittert mod.
Blott ädelmod och dygd, men ey en blinder ifver
Som värdig romare för Rom at dö, mig drifver,
Ty sådan är min bug, så jag städs vara vill,
Oro bögmod, dygd ell’ och inbildning drar dertill,
Är jag dock mera bögd de hedersgubbar fira,
Än bofvets största pracht ocb någon kanga-spira,
Hvad jag som Bruti son i biertat präglat bär,
Näst kungars hat, en bild utaf vår fribet är.
Aron.
Pass på, miu herre, med ett fåfängt nöije skryta,
Jag vill min fribet ey mot halfva världen byta;
Doch under kungars skydd jag smakar frihet väl,, För henne striden J, och blifven doch en trål.
Här större en våld är, här knäpper oket bätter,
Hvar folkets sjelfsvåld sig vid högsta styret sätter.
Des lag är ju tyran, hvars stränghet giör att man På tienst, på dygd, på nåd, ey räkning giöra kan. Er trampar folket ner och rådet vill er tuckta,
Som trälar krypen I, om de ey för er fruchta.
Hvar romersk borgare af hat och öfvermod,
Er höghet trampar och vill vara likft god.
Rom frucbtar sälsynt dygd och af vantrogen ifver Det största hieltemod förädersk färga gifver.
Till tack för det at man i fahran för dem står, Från deras bygd med skam man ofta biltog går.
I envålds-hafvets storm sig månge plär förlora,
Des moln doch mindre ä, dess iblar ey så stora,
Den frihet, bvilkom man glär gie så allmänt låf, Sin sötma deblar mast i en vålds-k ängars hof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
